När jag gick i skolan fanns ett ämne som hette Kristendomskunskap. Det var mitt favoritämne. Kristendomskunskap var nog inte någon rättvisande benämning. Bibelkunskap hade varit bättre. Vilka skrönor! Vilka berättelser! Vilken mystik! Då var jag för liten för att veta om jag var troende eller inte. I tidig vuxen ålder upptäckte jag att jag inte var det. Och så har det förblivit. Men Kristendomskunskap med bibelberättelserna i centrum, det var verkligen något för mig som barn! Och det är verkligen något för mig även nu som vuxen.
Att kyrkan kan sägas ha kidnappat bibeln och spunnit en religion kring den, förtar inte bibelberättelsernas magiska kraft. Bibeln står sig alldeles utmärkt på egna ben utan kyrkan och religionens förkunnare. En som har tagit fast på det är Niklas Rådström. Han har helt enkelt utgått från bibeln och skrivit – bibeln. I "Boken" som kom ut 2013 står tänkandet och skrivandet i centrum. Bokens gud är Bokens berättare. Och det är berättaren och berättandet som utgör ett självklart fokus. Men det är inte frågan om en självbespeglande hyllning till denne skribent. Det är en mänsklig förkroppsligad gud/skribent som ingalunda är odelat nöjd med sitt skapande och sin skapelse.
Paradiset är givetvis utgångspunkten. Men därifrån har vi ju stötts ut och dömts till vår mödosamma livsvandring utan något egentlig mål eller vettigt slut. Den skrivande guden och hans änglar följer oss på denna vandring. Och de som det berättas om lägger sig även i berättandet. Niklas Rådström har skrivit en bibelversion som skimrar av lyster, bubblar av nyfikenhet och som är en porlande och uppfriskande källa att hämta tankar och idéer från. Den sällsamma blandning av vemod och glädje som man fylls med känns igen från hans suveräna "Ängel bland skuggor" från 1993 – men då är det den antika mytologin som utgör hans inspirationskälla. Annars kan nog den självbiografiska trilogin "Månen vet inte" (1989), "Medan tiden tänker på annat" (1992) och "Spårvagn på Vintergatan" (1996) alltjämt sägas vara ryggraden i hans författarskap. Men tillbaka till min barndoms Kristendomskunskap och mitt alltjämt sekulära bibelintresse. Får dagens skolbarn verkligen läsa och höra det bibliska berättelserna? Niklas Rådström har i Boken visat att böckernas bok är stor litteratur med allmänmänsklighet giltighet. Religion är något helt annat.