Isolerad med en flaska konjak, betraktandes matjord i New York, ätandes smörgåsbord vid en gravkant – tre olika sätt att finna julfrid.
Kamreren i Stig ”Slas” Claessons Kamrerens julafton (Bonniers julbok 1986) finner sin julfrid genom att i förebyggande syfte ringa upp alla släktingar, vänner, arbetskamrater m.fl. för att be dem fara åt helvete. Därefter drar han ur telefonjacket, häller upp en stadig konjak, biter i en gurka och ler – julfriden har inträtt. I John Grishams Julfritt bestämmer sig huvudpersonen Luther för att strunta i alla mer eller mindre hysteriska traditioner som kan förknippas med julen för att få fira helgen i lugn och ro. Det kan avslöjas att det inte lyckas något vidare. Men boken är en av de allra roligaste jag någonsin läst. Och som med all humor värd namnet bottnar den i ett allvar. En flaska konjak, Grishams bok och avstängd telefon kan säkert vara en bra utgångspunkt för en lyckad julhelg.
Har du råd med lite mer än en flaska konjak och en Grishambok kan du fördel bege dig till världens huvudstad New York för att finna julfrid. De oaser av frid som där faktiskt finns blir på något vis särskilt fridfulla i kontrast mot det omgivande larmet. Låt mig ge två exempel. The Frick Collection är ett konstmuseum och samtidigt ett smakprov på ett överklasshem i det förra sekelskiftets USA (Henry Frick var en överdådigt rik s.k. stålmagnat). Försjunk i 1700-talskonstnären Fragonards ”The Progress of Love” eller James Whistles porträtt från 1800-talet och finn den rogivande friden i autriumgården och känn hur larmet – utanför och inom dig själv – tystnar. Bege dig sedan till 141 Wooster Street och ”The New York Earth Room” – en installation av Walter de Maria. Sedan 1977 har detta loft på något hundratal kvadratmeter med ett halvmeter tjockt jordlager funnits. Ingenting annat finns här. Mitt i denna brusande, konstruerade, artificiella världsmetropol kan du alltså stå och stirra på ett lager matjord. En jordnära påminnelse om ditt ursprung i vårt flyktiga kosmos och en bra utgångspunkt för en lyckad julhelg.
Själv brukar jag också försöka besöka min mor på hennes dödsdag den 23 december på Nya kyrkogården i Nyköping där hon fann sin slutliga vila för snart fyrtio år sedan. Jag brukar slå mig ned på en fällstol, ha med mig lite skinka och sill och en värmande dryck. Det blir lite småprat om året som gått och även om gamla tider (det blir lätt så när man talar med de döda). Det skänker också en viss frid och ger ett visst perspektiv på helger och annat.
Ytterligare tips?
Nja, ta det lugnt och fint, ta vara på stunden, släng en blick i backspegeln och skåda in i framtiden.
Det hissar vi
Allt och alla som ger hopp inför framtiden. Det behövs!
Och det dissar vi
Nej, inga elakheter inför den stundande helgen.