Almedalsveckan och Medeltidsveckan är välbekanta inslag i vår gotländska tillvaro. Nu är det fler ”veckor” på gång. Vill vi ha det? Ja, det vill vi!
Vi här på Gotland – och särskilt vi visbybor – har vant oss vid att stan varje år ockuperas av politiker (och en hel del annat folk) vecka 27 och av medeltidsfolket vecka 32. Vi har dessutom ett GGN under hösten med växande ambitioner. I grund och botten har jag inte hört någon klaga över det – även om det ibland kan smågrymtas över vissa inslag.
Almedalsveckan har vuxit till en riksangelägenhet av hög klass. Gotland hamnar i fokus. Pengar hamnar i gotländska fickor. Och vi får tillfällen till upplevelser som det inte bjuds på annars.
Detsamma gäller – om än i betydligt mindre skala – Medeltidsveckan. Båda veckorna är givetvis kommersiella företeelser. Men inte enbart och kanske inte ens först och främst. Över Almedalsveckan lyser alltjämt Palmes tal till menigheten från ett lastbilsflak. Lastbilsflaket har bytts ut och de talande politikerna har kommit och gått. Men det seriösa inslaget i form av aktuell inrikespolitik med deltagande av de främsta partipolitiska företrädarna skyler över den gycklarmarknad som samtidigt pågår.
Och förresten – behöver det vara något fel med gycklare? Och Medeltidsveckan kan rida på ett kulturhistoriskt alibi. GGN:s alibi är att det är frågan om en motorsport som kan utövas även av den som inte är miljonär och inte har en bilfabrik i ryggen som svarar för dygnet-runt-service.
Nu tycks det också vara uppstickare på gång. Crimetime Gotland vill lägga beslag på vecka 33 (del av) och Gotland Art Week på vecka 34. Båda synes ha bärande idéer och professionella företrädare med realistiska ambitioner. Jag tror och hoppas att dessa små eldar kan utvecklas till rejäla brasor. Hårt arbete och mycket tålamod lär behövas. Och – inte minst – en stark uppslutning från oss gotlänningar.
Kan det bli för många veckor? Nej, det tror jag inte. Året har 52 veckor. Det är bara fylla på (och extrabonus till den som hittar på något t.ex. vecka 5 eller 6). Och dessutom kan det säkert finnas möjligheter för vissa att dela en och samma vecka. Dessa veckor är kultur i ordets rätta bemärkelse.
Men det gäller att det finns en hållbar idé i grunden. Att bara dricka dyr öl i sladdriga plastglas i iskalla tält är inte bärkraftigt (minns någon vattenfestivalen i Stockholm?).
Så hör ni allihopa – ställ upp på det gotländska veckorna! Hur många de än blir.
Och hallå – har jag glömt stockholmsveckan? Ja, vem har inte det.
Det hissar vi
Snoriga skidåkare på TV – så länge de är svenskar som tar guld.
Och det dissar vi
Vid närmare eftertanke – hissen ovan.