Lyckoslanten hette Sparbankens veckotidning som gavs ut fram till 1963. Den inriktade sig på barn och jag måste ha tillhört en av de allra sista prenumeranterna. I min klass var det jag och pingstpastorns dotter som prenumererade. Tidningen hade lite av töntstämpel över sig och de häftigare klasskompisarna prenumererade på den häftigare Kamratposten. Hur som helst fanns det i Lyckoslanten en serie (tecknad och skriven av Birgitta Lilliehöök) som, efter de två huvudfigurerna, hette ”Spara och Slösa”. Som alla förstår var Spara ”den gode” och Slösa ”den onde”. Den moraliska uppmaningen till oss barn var övertydlig – att spara är en dygd! Jag vet att jag låter som en vålnad från en mörk forntid som ens nämner detta.
Nu finns det nästa inga sparbanker kvar och absolut inte några sparbanksideal. Men stopp och belägg! Spara finns ju alltjämt. Inte inom bankvärlden så klart. Och inte när det gäller skötseln av privatekonomin. Men om man är politiker har man axlat Sparas fallna mantel. Fan ta den offentliga arbetsgivare som med ”skattebetalarnas pengar” bjuder sina anställda på bulle till kaffet. Då ska man rullas i tjära och fjäder och ställas vid skampålen på stadens torg. Och när det gäller vård, skola och omsorg ska det helst inte göras något annat än att spara. Kommunalpolitiker landet runt förefaller tävla i sparande.
Men så bygger man inte samhället. Så utvecklar man inte samhället. Så skänker man inte medborgarna hopp och framtidstro. Jag vill slå ett slag för Slösa. Vad gäller just vård och skola borde det vara strängt förbjudet att ens nämna ordet spara. Här borde Slösa regera oinskränkt. När det gäller allmän infrastruktur i övrigt (bostäder, vägar, cykelbanor, idrottsanläggningar, kultursatsningar) kan väl Spara få ha ett ord med i laget, men Slösa borde få bestämma. Utveckling och framsteg kräver satsningar, investeringar och mod, inte något räddhågset tänk i form av ”budgetstängsel”. Det finns också – och har under lång tid funnits – gott om kapital på lånemarknaden att få del av till mycket förmånliga villkor. Det borde utnyttjas till bristningsgränsen! Visby t.ex. behöver ett nytt hamnkvarter, ett nytt Södertorg, ett nytt Östercentrum, en modern hockeyarena, ett simpalats med 50-meters-bassäng, ett häftigt kallbadhus! Och mycket annat. Nu! Det är hög tid för en Slösa i högsätet! Då kanske vi kan bli 65 000 eller ännu fler. Och då kan vi alla må bra!