Hen säger vad hen tycker! Det är rejält och hedervärt; ett positivt omdöme om en person tycker många. Men jag vet inte jag. Med tanke på vad vissa tycker vore det nog bra och hedervärt om de i stället höll tyst. Man måste ju inte heller i tid och otid basunera ut vad man tycker och tänker. Eftertanke är underskattat i dagens snabbkommunicerande och högljudda samhälle.
Varje människa har givetvis i grund och botten rätt att tänka och tycka vad hen vill. Men har man rätt att framföra vad som helst? Det är ofta som vi framhåller att vi har yttrandefrihet i vårt land. Det brukar också användas som argument för att det är helt OK att framföra vilka åsikter som helst. I skydd av yttrandefriheten tycker vissa att vi ska få förnedra våra medmänniskor, att uttrycka oss förklenande om dem och ta heder och är av dem. Inte sällan citeras Voltaire: ”Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den”. Det är ett ganska dumt och klumpigt yttrande. Det finns inte någon anledning för någon att gå i döden för att någon ska få sprida vilka budskap som helst. Yttrandefrihet innebär inte att man har rätt att säga vad som helst. Det innebär inte att man har rätt att ohämmat förolämpa andra. Yttrandefrihet är förenat med ett ansvar. Som Theodor Kallifatides påpekar i sin senaste bok ”Ännu ett liv” har man inte, i namn av yttrandefriheten, rätt att angripa andra människors tro eller övertygelser eller deras rätt att existera. ”Alla friheter har en gräns: Den andra människan”, fortsätter han. Yttrandefrihet är med andra ord inte något gränslöst.
Det är inte heller alla förunnat att kunna utnyttja sin yttrandefrihet. Tvärtom är det ganska få som har den makt och de resurser som krävs för att nå en större krets med sina tankar och åsikter. De som har den makten och de resurserna kan ha anledning att besinna sig innan de högljutt i yttrandefrihetens namn slungar ur sig förolämpningar mot dem som inte har en position från vilken de kan gå i svaromål.
Så låt brödluckan vara stängd eller sila i vart fall gärna snacket i fortsättningen. Som sagt: Eftertanke är något underskattat som borde värderas högre.