För en professionell kulturskribent är det nog lika med tjänstefel att säga något gott om en kulturminister eller om den av regeringen förda kulturpolitiken. Fråga den förra ministern. Och nu har en ny tillträtt. Till att börja med gjorde hon – klokt nog, tycker jag – inte så mycket väsen av sig. Men för detta fick hon naturligtvis kritik. Sedan skrev hon ett tämligen harmlöst inlägg på DN debatt. Och nu blev det ett herrans liv.
Kulturskribenter landet runt formligen tävlade i att visa upp sitt rika ordförråd och sina fyndiga metaforer i form av nedsättande och förolämpande omdömen. Vad skrev hon då? Att alla konstmuséer skulle stängas och samlingarna eldas upp? Att alla byggnader i landet uppförda 1950 eller tidigare skulle rivas? Lyxskatt på teaterbesök? Av reaktionerna att döma måste det rimligen ha varit något av den digniteten. Men nej, Hon skrev att kulturpolitiken skulle fokuseras på kvalitet, tillgänglighet och delaktighet. Hon hyllade konstarterna genom att peka på att de speglar människans väsen och känsloliv, att litteraturen och lyriken ger människans inre liv språklig dräkt, att konsten stimulerar intellekt och skaparkraft.
Snömos och floskler som vittnade om avgrundsdjup okunnighet, blev reaktionen på dominerande kultursidor. Det må väl sägas att det hon skrev kanske inte var det mest unika eller djupsinniga som lästs. Men vad förväntades? Ett guldskimrande manifest som lade grunden för en evigt nydanande och evigt bestående kulturepok? I grenen snömosiga floskler fick hon hur som helst ändå storstryk av det stora flertalet kulturskribenter.
Den genomgående felsynen hos nästan alla dessa kommentatorer är att de verkar tro att kulturministern har någon avgörande inverkan på hur det står till med kulturens roll och ställning i samhället. Det har hon inte – och det spelar ingen roll vad hon heter eller om hon är moderat eller miljöpartist. Det är helt andra krafter, som verkar på helt andra arenor, som påverkar kulturtillståndet i landet. En kulturminister känns inte särskilt angelägen. Det Alice Bah uttryckte i sitt inlägg om kvalitet, tillgänglighet och delaktighet må vara lite platt men det hindrar inte att det var vettigt, riktigt och viktigt. Men det är tydligen inte alla givet att kunna eller vilja förstå det.