År 1361 är kanske den gotländska historiens mest kända årtal. Men år 1808 bubblar som utmanare. Ska man göra någon jämförelse kan det konstateras att vi borde vara betydligt mer rädda för dansken än för ryssen.
Fredagen den 22 april 1808 anlöpte ryska flottan Slesviken i Grötlingbo. 1 800 ryska soldater under befäl av amiral Bodisco steg i land. De tågade mot Visby. Bodisco stannade och dinerade hos häradshövding von Hauswolff i Skogs. Den senare klargjorde att gotlänningarna inte tänkte slåss och Bodisco å sin sida lovade gotlänningarna religionsfrihet, att svensk lag skulle gälla, personlig säkerhet, hemfrid och egendomsrätt samt att präster och ämbetsmän skulle få behålla sina jobb. Vice landshövding af Klint bekräftade kapitulationen. Överklassen i Visby höll fester med ryssarna och det dracks broderskål. Men det grymtades också – den gotländska allmogen var inte alla gånger över hövan förtjusta i besökarna. P A Säve skriver också om de ”osnygga moskoviterna” att de ”med deras fräna lukt och ansiktshy som grissylta ej hade mycken framgång ens bland de otäckaste af det täcka könet”.
Men uppenbarligen var det dock så att den gotländska överheten beordrade allmogen att inte ta till våld mot ryssarna. Och menigheten lydde. 1808 års ryska invasion var nog i och för sig inte så idyllisk som det ibland har sagts. Men den var inte våldsam. Inga strider utkämpades och övergrepp mot civilbefolkningen, i vart fall av allvarligare slag, förefaller ha lyst med sin frånvaro. Man talade med varandra i stället för att slåss. Det vore något för dagens politiker att dra lärdom av. Men dagens politiker har ensidigt valt att måla bilden av ryssar som omänskliga barbarer. Danskar, däremot, som 1361 slog ihjäl några tusen gotlänningar är ett gemytligt folk.
Det förefaller dock som att den ryska invasionen 1808 på flera sätt förbleknar i jämförelse med den svenska invasionen samma år. Den svenska Jönköpingsbataljonen landsteg på östra Gotland i mitten av maj 1808 och den 16 maj kapitulerade Bodisco, utan strid, inför konteramiral Cederström. Gotland var befriat från ryssen. Nu inträdde den ”glada Jönköpingstiden” med – enligt Säve – ”förut aldrig kända sällskapsfröjder, dårskaper och uppträden av brokigaste art” – en förlängd stockholmsvecka under sommaren 1808 alltså.
Allt detta och mycket mer därtill behandlar Tryggve Siltberg i sin nyutkomna bok ”Ryska invasionen på Gotland 1808” – en imponerande kulturinsats! Jag bockar och bugar.