Det är någon vecka innan julafton förra året. Jag står i kö på Sudrets Livs och väntar på att få betala för mina hasselnötter och rödkål. In genom dörren kommer Ubbe. När han får syn på mig kliver han direkt fram till kassan och lutar sig över hyllan med blockljus, tomtar och röda sevetter:
– Har du hört vad som har hänt, Mien? säger han med bister min.
Jag hinner tänka att någon av mina baggar kanske har varit inne och betäckt hans utslagstackor eller något annat hemskt. Men det visar sig vara värre än så:
– Hemmansägaren har förstört juldricken för fyra stycken i Hablingbo och Silte! Han har levererat en jästkultur som inte fungerar.
Det svartnar för mina ögon, jag blir yr och börjar må illa. Hablingarna och deras juldricke, det är allvarliga grejer. Ofta träffas man flera stycken och brygger tillsammans. Man umgås och har trevligt och egentligen är det inte så mycket alkoholen i sig som är i fokus utan det är att dricken ska bli bra, att man ska lyckas. Det är tradition, glädje och gemenskap. Och nu är det alltså förstört.
Jag verkligen bad Hemmansägaren att inte lägga sig i de andras bryggning utan att sköta sig själv. Ändå har han varit där med öljäst istället för den vanliga bakjästen:
– Jästkulturen är den viktigaste parametern vid ölbryggning för att få fram ett kvalitativt öl, mässar Hemmansägaren.
Att vara inflyttad till socknen och sedan komma med en massa nytänk, det är farligt. Medan jag snabbt samlar ihop mina varor för att i panik fly hem från affären fortsätter Ubbe:
– Det har ju gått över ett dygn och dricken jäser inte. Mats Carlsson i Silte kokade om sin dricke i morse och la på bakjäst och det tror jag var väldigt klokt av honom!
När jag kommer hem ställer jag Hemmansägaren mot väggen:
– Men jag sa ju åt dem att det kunde ta ett tag innan den börjar jäsa, försvarar han sig och ser betänkligt vit ut om nosen. Sedan slår han ut med armarna och säger:
– Jag blir väl rullad i tjära och fjädrar. Eller får köpa en enkelbiljett till Kanada.
Som tur var slapp jag ta del av den massiva SMS-konversationen som försiggick mellan bryggarna i Hablingbo de där darriga dagarna innan dricken började jäsa:
Hans-Evert: Jäser din dricke?
Tomas: Nej, den ser ut som en nyskrapad is….
Allt blev i alla fall bra till slut och nu har vi lärt oss av Hemmansägaren att öljästen är lite långsammare i starten. På etiketten på Hablingbo kulturbryggeris flaskor har Christoffersson ritat in en liten djävul som häller i jästen. Det fick bli så istället för tjära och fjädrar.