Nu debatteras det igen att tiggeri ska förbjudas i Sverige. Det är mycket bättre att hjälpa på plats i hemländerna, säger man. Vissa kritiserar också Regionstyrelsens beslut häromdagen att förlänga stödet till de EU-migranter som befinner sig på Gotland. Det är inte att arbeta långsiktigt med tiggarnas problem säger man och det är mycket bättre att hjälpa i hemländerna. Absolut, det är säkert sant alltihop. Men ibland kan jag undra var alla de där människorna som förespråkar att vi ska hjälpa på plats håller hus någonstans?
Ta Hemmansägarens och mitt julgransprojekt till exempel. Vi säljer julgranar från vår plantering och pengarna går till en kvinna i Rumänien så hon kan betala avgiften till sjuksköterskeskolan. Ett framåtsyftande projekt som hjälper en kvinna ut ur tiggeriet och gör hennes barns framtid ljusare. Vi fick ihop en hel terminsavgift till kvinnan förra året genom att skänka granar. Då skulle man kunna tänka sig att just de röster som höjs för att vi ska hjälpa i hemlandet, hjälpa på plats, skulle ha stått först i kön för att köpa gran av oss. Men vet ni, så var det inte. De rösterna stannade hemma. Det var bara de gamla vanliga som kom, de som hjälper EU-migranter i vanliga fall också.
Jo, de tjatar om och om igen att vi ska ta hand om våra egna i första hand och inte måna så mycket om rumäner och flyktingar. Alla ni som säger så varför är ni inte på härbärget Birkagården och hjälper till? Varför har Birkagården svårt att få tag på volontärer? Alla dem som tycker att vi ska hjälpa gotländska uteliggare i första hand borde ju hänga på låset till Birkagården och erbjuda sina tjänster. Men vet ni, det gör de inte. Trots att det verkar både meningsfullt och roligt att hjälpa till på Birkagården så stannar den här gruppen hemma.
Likadant med Svenska kyrkans tält på Öster där de delar ut vatten till behövande under sommarnätterna. Många berusade ungdomar behöver någon att prata med och volontärerna där fyller en mycket viktig funktion. Jättekonstigt att tältet har haft svårt med bemanningen i sommar då det ju finns så många därute som förespråkar att vi ska satsa resurserna på våra egna i första hand. Det här skulle ju vara ett perfekt uppdrag för dem, att prata med svenska ungdomar. Men de väljer att stanna hemma den här gången också.
Självklart är det bra om hjälpinsatserna bygger för framtiden, att man arbetar långsiktigt. Men det får inte bli en förevändning för att inte hjälpa alls.