Samma dag som det tillkännagavs att Sverige till slut fått en regering gick jag i betydligt mindre funderingar. Som det där med varupinnar eller vad de nu heter, de där markörerna som vi lägger på matbutikens rullband för att särskilja våra egna varor och de som kunden efter oss i kön lastar upp.
Jag brukar göra ovetenskapliga experiment där mitt mål är att klara kassabestyren utan pinnar. Det tycks dömt att misslyckas.
Scenario ett. När kunden framför mig fått sin sista vara scannad av personen i kassan plockar jag upp mjölk, leverpastej, äpplen och ost på bandet tillsammans med den där onödiga chokladbiten jag inte kunnat motstå, men lägger ingen avgränsande pinne bakom mig för att testa vilket nästa steg blir för kunden som står efter mig i kön.
Ni vet vad som händer, kanske är det rent av du som står där!? Jodå, den personen, du alltså, böjer dig fram efter en träkloss och lägger den på plats för att markera revir. Kanske var det oartigt av mig, kanske är den tysta överenskommelsen att det är min uppgift.
Scenario två. När kunden framför mig har några varor kvar att få scannade ser jag till att lämna minst en halvmeter rullband tomt innan jag plockar jag upp fil, prinskorv, chips och majs på bandet tillsammans med den där onödiga godispåsen jag inte kunnat motstå. Detta utan att placera en avgränsande varupinne då det torde vara tydligt att det nu kommer varor från en ny kund.
Överraskande ofta riktar personen i kassan följande fråga till kunden före mig i kön: Var filmjölken också din? Jag tänker: Hallå!!
Scenario tre. Som scenario ett...nästan. Franskbrödet, apelsinerna, grädden och spagettin som jag plockar ur min korg rullar iväg på bandet, jag lägger inte upp någon pinne bakom mina varor, istället stannar jag rent fysiskt kvar där rullbandet börjar för att med hela min kropp signalera till kunden bakom, den som kanske är du, att ”Vi reder ut det här ändå, bandet är ju helt tomt, inget kan blandas samman, vi gör ett försök, medmänniskor emellan, att inte skapa onödiga gränser”.
Då inträffar det svårbegripliga. I samma sekund som den jordnötspåse jag inte kunnat motstå som sista vara åker fram för inläsning, och hela bandet är tomt för kunden bakom att lägga varor på just för att jag fram till nu blockerat möjligheten för denne att tömma sin varukorg och jag tänker att faran över och tar två steg fram för att betala...då åker den upp. Varupinnen. För av avgränsa mot ingenting. För säkerhets skull.
På detta, på varupinnen som blivit en pekpinne, tänkte jag samma dag det tillkännagavs att Sverige fått en regering och nu ska jag fundera på vilka slutsatser jag ska dra av detta.