”Parneviks” är, för den som stått med huvudet i sanden de senaste åren, en tv-serie om den svenska familjen Parnevik, boende i Florida, och dit svenska halvkändisar kommer på besök för att sola och prata om sig själva.
När jag var liten var Parnevik underhållare och imitatör, sedan blev Parnevik golfproffs men är nu mest känd för att vara känd och bo väldigt stort. Det går in en i 18-hålare i vardagsrummet.
...men för den yngre generationen är Parnevik numera popartist och podcastare.
Nej, jag har inget emot nämnda familj, inget alls, jag bryr mig bara inte om dem. Men denna kväll och så småningom natt tittade jag ändå in i deras liv när jag för en stund ville unna mig lite lyx.
I min tillvaro var det ganska mycket grått. Det blir ju så ibland. Det var därför jag var uppe på kvällen och så småningom på natten. Jag frostade nämligen av kylen som det blivit något vaj med och isen smälte ta mig tusan aldrig och därför krävdes det nattvak för att inte allt skulle svämma över bortom kontroll.
Allt går i cykler och så även det materiella. Kylen. Bilen. Trädgårdsbevattningskranen. Cykeln. Barnens mobiler. Allt kajkar ihop samtidigt.
Jag fick mycket beröm för min förra spalt, den om livets gång och en dotter som via konfirmationen växer in i livet och om den gränslösa kärleken till ett barn, den som kan vända upp och ner på allt och göra det viktigaste oviktigt, men det här gången lösgör jag mig från eftertanke och andlighet. Istället säger jag: Det är ju faan.
Vill du säga upp bladet finns kontaktuppgifter på annan plats i bladet men ibland är allt verkligen åt h-e. Nej förresten, man ska kalla saker vid dess rätta namn: Åt helvete, så stavas det. Allt pajar samtidigt. Hos mig, hos dig, men aldrig hos Parneviks.
Jag tänker ibland att det vore roligt att leva i lyx men sedan tänker jag att nej, jag vet inte riktigt. Kanske skulle jag inte förändra särskilt mycket även om kulorna rullade in. För vad skulle jag med en 18-hålare i vardagsrummet till.
Och tänk att trilla i i en bunker när man sömndrucken går för en morgondrill.
Nej, jag tror jag skulle vara samma gnetande, sparsamme, plikttrogne, generöse, stenansiktige, rolige, tråkige, krävande, snälle, dumme, tyste, tillbakadragne, rädde, tvivlande, tvekande och hoppas-de-inte-kommer-på-mig-att-bara-vara-en-bluffige lille osäkre Magnus ändå.
Vi är ju som vi är, vi människor. På gott och ont, med städtrasa i hand.