Hej Magnus, hoppas jag har det bra fram i tiden. 2025. Känns jättekonstigt att skriva det årtalet, men för mig, i framtiden, är det förstås helt naturligt. Det här är en hälsning från mig själv. När du (jag kallar mig för du, från och med nu) tänker bakåt, är tio år lång tid eller alldeles nyss? Från mitt perspektiv, nu när jag skriver, är det väldigt avlägset. Men det är alltid längre till det som ska komma än det som varit.
När jag skriver är det vårlikt ute. Jag har fått i väg barnen till skolan, J går i åttan nu, ska konfirmeras till våren och har börjat fundera på gymnasieval, M går i femman, där har de multiplikationsprov i veckan och så ska de kunna månaderna på engelska. På fritiden har de sin idrott och tränar flera gånger i veckan. På fredagskvällarna har vi fredagsmys tillsammans, allihop ”Let’s dance”, ”På spåret”, ”Fångarna på Fortet”, minns du alla de där programmen?
I Sverige gör Stefan Löfven sin första tid som statsminister, Barrak Obama är president i USA, för inte så länge sedan var det 70 år sedan Auschwitz befriades, omkring 500 överlevande fångar är ännu i livet i Sverige (hur många av dem finns kvar i den tid där du är?), konflikten i Syrien har pågått i fyra år, Gotlandsfärjorna går på Nynäs och Oskars, Taylor Swift och Aviici är populära artister och en liter mjölk kostar åttaåtjugo. Bob Dylan har givit ut ett Frank Sinatra-album. Lever han fortfarande där du är, Dylan? Pulled pork är jätteinne och på gatorna sitter människor med pappmuggar, de kom i höstas och är del av vår verklighet nu.
Jag lever med min älskade L sedan mer än 18 år och nyligen fick vi klart en vindvåning i vårt radhus. Tvättkorgen fylls varje dag av barnens kläder, mattider ska passas, i går åt vi spaghetti och köttfärssås. Det har varit tungt ibland, man går vilse och livet sliter på oss människor, håret är grått och vilt sedan länge och en måne börjar bli synlig. Det händer att jag saknar det som varit, saknar du den jag är i dag?
Men hur har du det, då? Hade du någon sextioårskris? Är det vemodigt där du är? Saknar du barnen när de var små? Klart du gör. Vad gör du med oron nu när de är större, äldre? Blev de lyckliga? Halkade de snett? Hör de av sig som du vill? Bor du kvar i radhuset? Går ni mot 29 år tillsammans nu? Är ni 65 000 på Gotland? Är det mesta trots allt som förr? Kom du till Nya Zeeland som ni pratade om?
Av dem jag har runt mig nu, de på jobbet, vännerna, de i bekantskapskretsen, vilka finns inte kvar i livet? Vilka tänker jag på med saknad? Vilka minns jag inte alls?
Du har svaret, inte jag.
Hur det än är, Magnus, hoppas jag du har ett bra liv. Vi säger så.
Magnus Ihreskog