På en enkätfråga i en tidning jag hittade på nätet, där folk på gatan tillfrågades vad de tyckte om en viss livsmedelskedja, svarade en herre så här:
”Det är en fruntimmersfråga, jag bryr mig inte alls om vad butiken heter. Det är ju till 90 procent fruntimren som handlar medan vi män får betala.”
Han hade glasögon, var runt 70 och bar keps. Kan man ana en viss, ska vi kalla det, uppgivenhet där?
Det är annars rätt intressant, det där med att handla mat. Eller rättare: iaktta hur andra beter sig i butikerna.
Det tycks vara ganska många män som aldrig handlat i matvaruaffärer, att döma av deras kroppsspråk mellan hyllorna.
Du vet, du har sett dem, kanske är du själv en av dem? En som ser lidande ut, nollställd åtminstone, som om det vore tråkigaste dagen hittills i livet, ser ut som en tung suck, som skjuter kundvagnen framför dig medan hustrun ilar mellan varorna och plockar till sig det som står på listan.
Inga egna initiativ, jo, ett, efter tjugotre minuter, då ni bara hunnit knappt halvvägs genom butiken. Då försöker du vara lite delaktig i det hushållsarbete det innebär att handla för att kanske komma snabbare därifrån.
Då drar du till med:
– Ska vi ha nån yoghurt ella?
– Naj, det har vi hemme, blir svaret.
Och sen återgår du till att tänka på proppskåp, bromspedaler, överliggande kamaxlar och hembryggd dricke igen för det är i alla fall riktigt karlagöra.
En del par ryker ihop, det är många som idiotförklarats av sitt sällskap när kundvagnen ska fyllas.
Nej, inte dom köttbullarna! Nej, den gröna mjölken! Nej, inte den paprikan, ekologisk spetspaprika sa jag ju! Har du också tagit kaffe, det har ju jag redan gjort!
...och så river de inköpslitan i delar för att kunna handla var och en för sig, utan att plocka till sig samma varor. Lugnare så, mycket lugnare.
Det är en slags folklivsforskning att hålla ögonen öppna i matbutiken. Där blottar människor sina mest privata sidor och vanor, ungefär som att ta mig sig sin sängkudde upp på färjan.
Där känns det alltid alldeles för nära att se vilken typ av örngott vuxna människor har mellan lakanen.
Jag noterar vilka som köper svenskt kött och vilka som köper danskt, som väljer oliver, apelsiner eller chips.
För egen del handlar jag oftast ensam. Då kan jag körna kundvagnen precis så fort som jag önskar och så får jag med mig de varor jag vill.