Vi har skapat ett oerhört sårbart samhälle i händelse av kris eller krig var slutsatsen under den heldag i totalförsvarets tecken som jag bevistade under någon timme i förra veckan.
Det är bland det roligaste med mitt yrke, alla människor jag får träffa och alla sammanhang jag får vistas i, om än för korta stunder.
Nu har jag lärt mig att vi skapat ett oerhört sårbart samhälle. Fast det noterade ju redan Hasse och Tage, att allt går med elektricitet.
Men det elektroniska samhället har förstås redan sedan länge visat sig sårbart och skördat offer. Enligt arbetsmiljöverket sjukskrivs varje år 32 000 personer i Sverige med diagnoser som tyder på utmattningssyndrom, att ha ”gått in i väggen”.
Så klart är den elektroniska revolutionen del i dessa tal.
Allt ska gå snabbare, ingen ska kunna vara i fred, färre ska göra mer, maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis och så står vi där som fån när det inte funkar och skyller på datorerna.
Det är aldrig maskinernas fel, det är alltid den mänskliga faktorn. Om inte annat så för att ha offrat människors förmåga, energi, kunnande och passion till förmån för tekniken.
Och naturligtvis är det inget mer än en utopi att den lag som innebär att man inte ens får fingra på sin mobiltelefon under bilkörning ska kunna efterföljas.
När så många människors vardag är baserad på mejl, sms och telefonsamtal är det så klart otroligt att det inte ska plinga även när det körs bil. Och med vår kollektiva vana att omedelbart kolla vem som hört av sig och varför, kan det så klart inte vänta. Hellre en lagöverträdelse än att lugna sig fem minuter eller skita i att svara.
Alla anser sig inte så beroende av det elektriska. Som den kvinna som i en typ av ”Dagens fråga”, som vi hade här i Gotlands Tidningar tidigare, svarade: Jag är inte så beroende av el för jag bor i stan.
För egen del är jag ganska bra på att hålla mig undan den digitala floden, vilket inte hindrar att det understundom blir för mycket även för mig. Ibland har jag fullt sjå att hålla näsan över digi-ytan.
Och du vet hur det är när en resa ska bokas eller en biljett eller så; Tretusen personer har tittat på det här hotellet, två rum kvar, klockan räknar ner, skynda på, häpp häpp häpp, tio sekunder, fem, SEDAN EPLODERAR HELA VÄRLDEN!
Det tro fan att folk dukar under och inte orkar värja sig.
Så jo, vi har byggt oss ett oerhört sårbart samhälle. Frågan är om det är fienden som utnyttjar det först eller om det är vi som hinner ta kål på oss själva.