Så mycket i livet handlar om att hålla ett högt tempo. Att förflytta sig till fots går långsamt. Därför är det något av det mest radikala vi kan göra.
Så skriver norske författaren och äventyraren Erling Kagge i sin nyutkomna essäbok ”Att gå – ett liv i rörelse”.
Det är med fascination jag läser den lilla boken, bara 130 sidor men så fylld av visdom, trots att den behandlar det faktum vi redan vet: att det mesta i dag går alldeles för fort.
Det lilla barnets första stora kamp är att lära sig gå, jag minns så klart mina egna barns första steg. Stapplande, osäkra sedan de vågat släppa mina stödjande fingrar. Aldrig har jag väl sett mer målmedvetenhet än under den perioden.
Så märkligt att vi generellt sett gör så lite med den kunskap vi kämpade så hårt för att nå.
Visst går jag, nu som vuxen, men lika ofta, oftare, tar jag bilen.
”När vi kör bil mot bergen och låter små vattendrag, kullar, stenar, mossa och träd svischa förbi blir livet kortare. Vi känner inte vinden, lukterna, vädret och ljusets skiftningar.
Det är inte bara tiden som krymper när tempot ökar, det är även rumsuppfattningen. Plötsligt står vi där vid bergets fot. Vår uppfattning om avstånd försvinner. Kanske tror vi att vi upplevt mycket längs vägen”. Erling Kagge där igen.
Men ändå, jag tänker på hur jag gått, satt ena foten framför den andra som människan gjort i alla tider; på hajkerna med scouterna, på upptäcktsfärd genom Paris, hand i hand med någon älskling och för att komma fram.
Alla dessa steg som tagit mig till den jag är. Ibland har jag hamnat rätt, men lika ofta kommit vilse. Inte så ofta i verkligheten men oftare i tanken. Att gå långt och långsamt är ta sig fram även i sitt eget inre, och där, i tankar som aldrig tidigare tänkts, kan det vara lätt att gå vill.
Det är också där de största insikterna också finns.
”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse” som Tomas Tranströmer skrev.
Men det är också i det stilla, eftertänksamma och långsamma vi hinner ta ut vår riktning. Utan väntan hinner man ingenting.
Det hindrar dock inte att urbana människor, enligt en vetenskaplig undersökning, går tio procent snabbare i dag än på 90-talet.
Allra fortast går människor i Singapore, följt av Köpenhamn och Madrid. New York kommer på plats åtta och Stockholm som nummer 17 på listan av storstäder, berättas i P1-programmet ”Stil”.