Svenska bönder talar gärna om vilken fantastiskt fin mat vi har i Sverige. Det är tydligen jättejättebra att köpa svenskt kött, för om man gör det så vet man att djuret som man ska äta upp har haft det bra under den korta tid som det fick leva. Det har fått se solen och så vidare. Klia sig på borstar och kanske gått i någon hage och sådär. Fint. När det sedan har bragts om livet sker detta på något som bönderna kallar för ”ett humant sätt” och där kan man ju tycka lite olika om vad som är humant och så. Men säkert stämmer det att om man jämför ett svenskt slakthus med valfritt utländskt så ser det lite bättre ut hos oss. Hoppas det är så.
Svenska djur föds upp på ett annat sätt än i utlandet också, tydligen, vilket ger ett bättre kött för oss att äta, samma sak med mjölken och äggen och allt det andra. Ja lyssnar man på bönderna, som visserligen får ses som något partiska eftersom de ju vill att vi ska köpa deras kött så att de tjänar pengar, så känns det ju självklart att köpa svensk mat. Väljer man dessutom Krav eller ekoprodukter är det ju ännu ännu bättre.
Samtidigt hörs ständigt den där motsägelsen som gör mig så konfunderad. För samtidigt som man talar om att vi konsumenter ska köpa svenskt kött för att det är så mycket bättre, förs en hård kamp från svenska bönder att få ”konkurrera på samma villkor” som de utländska. Alltså, att de krav som de svenska bönder använder som argument för att vi ska köpa deras varor, ska upphöra eller lättas på.
Om vi skulle säga att den svenska ”matmarknaden” fick börja producera på samma villkor som övriga världens, varför ska man då köpa svenskt?
Transporterna såklart, suckar ni nu trött. Men ärligt. Om man tar och ser sig omkring lite i sitt eget hem, hur mycket av det som man omger sig med är egentligen svenskt? Vi köper teknik från Kina och kläder från Indien. Vet ursprungsland på väldigt få grejer egentligen. Vi lever i en globaliserad värld. Gränserna är öppna. Flygplanen kommer att flyga, lastbilarna kommer att köra, båtarna kommer att flyta, även om vi slutar äta utländsk mat helt.
Konkurrensen är stenhård, helt enkelt och där står man sig inte utan att triumfkort på handen. Enligt mig har de svenska bönderna med sina ”schysta” produkter det fetaste triumfkortet på hand och det är just den där schystheten i jämförelse med de flesta andra länder. Och det vill de göra sig av med.
Förresten så kändes det åter som 1991 i fredagsmorse på Radio Gotland när kongresshallens Thomas Nässén kallade Rockskallens enda kvinnliga musiker för ”tjejband”. Det är 21 män och 3 kvinnor som spelar där i helgen. Ha så kul på gubbfesten!
Mejl. jenny_thomasson@hotmail.com