Jag blev sjuk under första adventshelgen. Insjuknandet tog tid, vilket gjorde att allt förberedande pyssel blev halvdant på grund av min kropps vilja att hela tiden lägga sig ner. På söndagen, efter diverse kalas och firande av son, segnade jag slutligen ner för att inte resa mig igen förrän på onsdagen.
Insjuknandet genererade givetvis en hel del dåligt samvete så redan i sjukbädden började jag måla upp vackra målbilder för barnen på hur härligt och juligt vi skulle ha det så fort jag bara blivit frisk. På onsdagen steg jag upp ur sängen vid lunch och bestämde mig för att nu räcker det.
Nu måste det bli jul här. Och vi hämtade hem storbarnen och redan på skolgården viskade jag med min mest hemlighetsfulla och juliga röst: ”- Och vet ni vad pappa har köpt? Ett PEPPARKAKSHUS! Vi bygger det redan ikväll!”. Barnen tindrade.
Så kom vi hem. Jag var svag och darrig, men dock på benen. Lagade snabb mat och sedan var det dags. NU skulle det byggas pepparkakshus!
Vilken dålig idé. Dömd att misslyckas. När man är halvsjuk, darrig och svag ska man liksom inte bygga pepparkakshus med tre barn. Det ska man bara inte. Men det gjorde vi.
Det började direkt när sexåringen spillde smält socker på vår jättenya vedspis. Sedan kom lillebror ur duschen och placerades vid bordet för att få ”titta på”. Han är två år och det bästa han vet är pepparkakor. Han ville äta huset. Det fick han ju inte. Så han skrek. Från början till slut. Far fick ihop huset och nu skulle mor göra glasyr.
Far tyckte att vi kunde använda köpeglasyr men på trots gjorde mor sin egen, som givetvis inte blev riktigt bra. Far vann och mor blev sur. Vid ett tillfälle sprack en glasyrpåse så det blev glasyr överallt. Lillebror ville nu äta nonstop-godiset som de stora barnen dekorerade huset med. Far tyckte att de dekorerade på fel sätt. Mor gav mest order: ”och så lite glasyr runt fönstren också... NEJ, NU RINNER DET JU”. Som två juleHitlers stod vi över våra barn och kommenderade, suckade och gormade varje gång det sprutade glasyr på valfri textil i hemmet. Allt till ackompanjemang av lillebrors vrålande. Carola sjöng visst i bakgrunden också. Något om en stilla och helig natt.
Ja herregud vilka förväntningar man har på julen. Ögon ska tindra, det ska lukta glögg eller saffran eller stearinljus dygnet runt och mor och far ska vara milda och liksom LUGNA. Fast man tvärtom aldrig någonsin är så stressad som i december månad. Det är faktiskt orimligt.
Jag tror vår nya tradition helt enkelt ska vara följande: varje år vid decembers början ska vi bygga oss ett pepparkakshus. Och det ska gå åt helvete. Barn ska skrika, mor ska gorma, far ska sura och glasyr ska sprutas över samtliga textiler i rummet. Minst en möbel ska bli skadad. Nästa år satsar vi på den nya bänkskivan i slipad betong.
Bjällerklang på er!
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com