Jag tittar ohälsosamt mycket på Byggare Bob nu för tiden. Den tecknade seriefiguren har ju så roliga maskiner som kan prata! Lillpojken, som, med fokus på traktorer, har ett ohälsosamt stort intresse för alla former av maskiner, älskar det.
I Byggare Bobs lilla pastellfärgade värld går allting ut på att arbeta.
Även när maskinen Skrap råkar gräva upp en helt otrolig, jättegammal skatt, säger Bob att ”det där får vi titta på senare, nu måste vi jobba”. Så gör maskinerna klart sitt arbete och först när det är klart, undersöker de skatten.
Upplägget är faktiskt exakt likadant som i allt annat som riktar sig till småpojkar. Leksaker, kläders utformning, tv-program och filmer har alla ett och samma budskap: det viktigaste är jobbet.
Han är inte dum min lille son och favoritleken redan nu är den när han ”jobbar”. Kör runt med bilen med släp på öppna förskolan.
Lastar stenar på släpet. Stånkar viktigt, kör vidare och lassar av, med samma allvarliga och viktiga min. Duktig pojke, som jobbar så fint, skriker samhället.
Duktig pojke, som lär sig tidigt, tidigt att EN RIKTIG MAN, det är en man som ARBETAR HÅRT.
Det är så patetiskt att samhället i alla år har problematiserat ”de duktiga flickorna” för allvarligt, ta och se er omkring på en gång och upptäck att ”de duktiga flickorna” egentligen bara gör det som män gjort i evigheters evighet.
Arbetat hårt och strävat efter bekräftelse i form av klättrande i karriären eller genom identiteten ”bra arbetare”.
Presterar jag inte, så finns jag inte. Och precis lika problematiskt som många anser att detta är för de ”duktiga flickorna” är det för samtliga män.
Nästan alla män är ”duktiga flickor”. Offrar sin hälsa, sitt psyke, sina familjer, ja, det mesta, för att få bekräftelse. Pengar att köpa fint och stort och häftigt för.
Lika patetiskt är att man i alla år även problematiserat kvinnors oförmåga att hålla ihop. Ty den hårdaste pressen och de hårdaste utvärderarna och domarna kring det manliga arbetet, kommer från de andra männen.
Kanske är det på grund av det som män inte särskilt ofta har djupa relationer med varandra. Man har sin (ofta kvinnliga) partner som man lutar sig mot, pratar ut med och visar sig svag inför.
Att visa sig svag inför en annan man verkar vara något av det svåraste en man kan göra.
En dag återberättade mitt äldre barn vad en vuxen i hennes närhet hade sagt:
– När en kille drar en tjej i håret, eller knuffas och bråkar och slåss, så brukar det betyda att han är kär i henne.
Detta gjorde mig djupt förvånad för jag trodde att det dravlet hade dött ut för länge sedan.
Till er som ännu går runt och säger sån här skit till barn vill jag bara stillsamt fråga vad ni har tänkt att säga tjugo år senare när flickan kommer springande, blåslagen och blodig från sin man, som när han var pojke fick lära sig att det är så en Riktig man visar någon att han tycker om henne?
Ps. Riktiga människor gör vad de kan för att hjälpa flyktingarna. Skänk vad du kan, vare sig det är i tid eller pengar. Ds.
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com