Hur kan det komma sig att det är mammorna som står för merparten av det dåliga föräldrasamvetet när det är papporna som rent statistiskt är de dåliga? När det är papporna som inte stannar hemma när barnen är sjuka. Papporna som inte går på föräldramöten/bvc/aktiviteter. Papporna som inte tar ut föräldraledighet. Papporna som sticker. Papporna som inte ställer upp. Papporna som inte gör sin del av det gemensamma hushållet där tid med/för barnen ofta är en stor del. Pappor som hamnar efter svaret ”ingen alls” när barn tillfrågas vem de helst pratar med när de har problem. Det är för mig en evig gåta.
Kanske är det det där grundmurade självförtroendet som många män tycks ha, eller snarare ha fått, efter att ha vuxit upp i ett patriarkalt samhälle där de är normen. Kanske är det för att det är hos mammorna som omvärlden placerar skulden.
Just nu florerar en text på sociala medier som gör mig alldeles rosenrasande när jag läser den. Det är en snyfthistoria som berättas ur en liten flickas perspektiv och går ut på att den lilla flickan lärt sig hata sin egen kropp efter att ha tvingats lyssna på sin evigt bantande mamma. Ja för det vet ju alla att om en flicka får ätstörningar och hatar sin egen kropp så är det ju mammans fel. Att pappa sitter och kommenterar kvinnliga programledares former framför tv:n eller att pappa pikar mamma när hon gått upp några kilo verkar inte spela någon roll. Att pappa går på gymmet varje kväll och vräker i sig proteinpulver och springer milen sju dagar i veckan sänder inte ut några dåliga budskap till barnen, för allt pappa gör är ju bara sunt.
Kvinnor som hatar sina kroppar hatar dem därför att de dagligen får mosat i ansiktet att de inte ser ut som de BORDE göra. Kvinnor hatar sina kroppar därför att vi aldrig någonsin får möjlighet att vara nöjda. Vi kan nämligen alltid se bättre ut och för det har miljontals produkter skapats, vilket gör att en hel industri har blivit beroende av att kvinnor ska vara missnöjda och gör allt den kan för att upprätthålla det. Industrin och ideal kring mäns kroppar växer och försvåras mer och mer, det vet jag, men det finns ändå en stor skillnad. Män är inte objekt i första hand. Kring mäns kroppar finns än ingen biljonindustri där deras kroppar utnyttjas och exploateras. Mäns kroppar är inte handelsvaror. Män äger sina egna kroppar. Det gör inte kvinnor.
Kvinnor som hatar sina kroppar är offer. Offer för kapitalismen och industrin men främst för patriarkatet. Så snälla, problematisera rätt saker. Problematisera inte varför era sjuåringar hatar sina kroppar förrän ni har funderat kring VARFÖR vuxna kvinnor hatar sina kroppar. Och lägg sedan skulden där den hör hemma istället för att alltid, alltid alltid skylla på mammorna.
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com