Ibland tänker jag på hur det var före internet. Jag minns det till viss del. Var sexton år när jag skaffade min första egna dator, började ladda ner musik från Limewire något år därpå. Jag var ganska sen, ska tilläggas.
Jag minns när vi skulle spela "Quite a feeling" av bandet Sahara Hotnigts på gymnasiet där jag gick musiklinjen. Hur vi än letade på det relativt nya internet så kunde vi inte hitta texten. Alla låt-texter fanns helt enkelt inte på nätet ännu då, särskilt inte de svenska. Så vi fick strunta i att spela den helt enkelt.
Jag minns att när man var sjuk, så fick man åka till vårdcentralen. Fick man ett konstigt utslag fick man åka in och kolla det. Nu behöver jag bara göra en enkel googling och konstatera att jag har fått svinkoppor. Samma sak tvärtom. Står man med ett tandkött som inte slutar blöda kan man googla det och snabbt förstå att man behöver åka in. En timme senare kan man vara på väg till Huddinge med en leukemidiagnos.
Satt i en diskussion med några läkare på Facebook häromdagen. Jag hade lagt upp en länk till en kvinna som valt att vara öppen med sin svåra förlossningsskada i en blogg och skrev att hon borde ha fått kejsarsnitt men att kejsarsnitt målas upp som otroligt farligt och riskabelt för att skrämma kvinnor, eftersom det är dyrt samt att det finns en mycket stark bild av vad kvinnor bara ska acceptera.
Debatten om just det har gått i många år nu. Jag har själv gjort två kejsarsnitt och genomgått en vaginal förlossning. Jag har vidare varit patient i snart 31 år, anhörig, samt förälder till sjuka barn. Läkaren i diskussionen uttryckte flera gånger att vi kvinnor som försökte diskutera kejsarsnitt med honom och en annan läkare, borde hålla tyst och lämna detta åt de utbildade. Oklart hur många barn han själv tryckt ut genom sina kroppsöppningar, det här var inte en sak för helt vanliga kvinnor att lägga sig i, tyckte doktorn.
Det måste vara jättejobbigt för människor med såna där yrken som en gång i tiden var respekterade, nu när den respekten faller. Både sjukvård och skola och kyrka står inför exakt samma läge. Portarna har helt enkelt öppnats upp. Via Internet erbjuds "vanligt folk" insyn och kan hämta kunskap, läsa forskningsrapporter och statistik, kontakta experter samt göra sina röster hörda. Kvinnor som fått sina underliv förstörda kan nu driva bloggar där de berättar om det. Föräldrar till barn i samma klass kan ha diskussionsgrupper på Facebook utan insyn av varken lärare eller rektor.
Och jag förstår verkligen att det måste vara jobbigt för alla de som tidigare svävade omkring på höga hästar. Men sådan är tiden nu. Anpassa er.
Jenny Persson