Jobbigt när livet hinner ikapp en. Var hos tandläkaren i veckan och fick priset på vad åratal av jävligt dålig tandborstning kommer att kosta mig. Nu sitter jag här med den skrämmande insikten om att jag, för resten av mitt liv, kommer att bli tvungen att ägna fyra minuter varje dag åt det dödstråkiga tandborstandet. Utöver det måste jag skölja med flour samt hålla på med tandtråd. Vänligen skjut mig.
Jag orkar liksom inte vara vuxen. Och när såna här vuxna insikter slår mig blir jag helt panikslagen och måste revoltera. Så idag har jag gått runt med tshirt och trosor hela dan. Byxor kändes för vuxet. Lyssnat på Rolling stones och fantiserat om att få knarka. Orkar inte ens kolla Facebook för alla bara skriver så himla mogna och insiktsfulla texter om flyktingarna. Att man inte ska vara rasist och så. Efter tandläkarbesöket orkar jag bara sitta här och fantisera om att jag är personen som jag tror har levt det bästa livet på jorden.
Jag har tänkt på det många, många gånger och kommer varje gång fram till samma person – rockfarfar.
Mick Jagger har sju barn med fyra olika kvinnor. Han har levt i flera långa förhållanden (lyckliga?) och verkar ha hyfsat bra kontakt med de flesta barnen. Mick Jagger är 72 i år och har i hela sitt liv fått ägna sig åt det han brinner för, sin passion. I denna kreativa bransch kom han även att bli bland de allra mest ansedda.
Han var snygg, han är rik, han har haft kärlek, han har fått barn, han har fått bekräftelse, han har fått applåder, han är världsberömd, han har fått leva dekadent men aldrig fastnat djupt, han har fått se världen, han har fått leva på det han älskar och han har fått vara bäst. Förutom det faktum att hans senaste sambo begick självmord verkar hans liv ha varit hyfsat smärtfritt. Dessutom: hans uppväxt var bra i medelklassmiljö. Dessutom är han vit och man.
Så nu står jag framför spegeln och gnuggar mina tänder frenetiskt, lyssnar på Paint it black, dansar lika frenetiskt och låssas att jag är Mick Jagger. I någon liten arena någonstans. I ett varmt land. Kanske Brasilien. Lite full och lite hög fast det är torsdag. Groupies som väntar. Ingen jävla tandborstning i världen att tänka på. Frugan tar hand om ungarna. Pengarna bara rullar in och det är typ autogiro till tandläkaren som sedan bara söver ner mig och gör vad hen behöver om jag får ont. Eller om min assistent, eller kanske en av de där groupiesarna borstar mina tänder. Knark fräter ju rätt bra på tänderna så kanske köper jag bara nya när de gamla går sönder.
Sedan går jag ut och lagar korvstroganoff och snyter barn.
Lämnar Mick därhän. Vi ses sen när jag ska sluta med kolhydrater och börja motionerna regelbundet.
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com