Blev förkyld så in i h*lvite en dag och får möjligheten till en dags liggande i sängen, tänkades mina tankar till slut. Det här tänkte jag på:
Tänk att Hagamannen ville återvända till Umeå. Och tänk att högt utbildade tyckare på Sveriges alla tidningar skriver texter där de i princip menar att han (Hagamannen) nu får skylla sig själv när han blivit misshandlad med en golfklubba när han prompt skulle tillbaka till bygden han terroriserat. Jag tycker visserligen också att det han gjort är vidrigt bortom alla gränser. Men han är ju inte bara Hagamannen. Han är även en tvåbarnspappa. En tvåbarnspappa som säkert älskar sina barn och som vill vara nära dem.
Och det är så typiskt att folk inte kan tänka på det. Typiskt hur alla (manliga) förövare hela tiden målas ut till monster fast det egentligen oftast är helt vanliga män det handlar om. Men om förövare bara är ”vanliga män” så innebär det ju att vem som helst kan vara en förövare och det går ju inte, för när det gäller män kan man inte tala i varken kollektiva eller strukturella termer.
Min musikkonsumtion följer min menscykel på ett imponerande vis. Efter mens är musiklistorna fyllda med idel glada, poppiga låtar fulla med energi. Efter ägglossning vänder det nästan omärkligt och musiken blir sorgligare. Idag lyssnar jag på First Aid Kit men om en vecka ligger jag i fosterställning och lyssnar på Shoreline efter att ha betat mig igenom Simon and Garfunkel, Leonard Cohen och Nirvana. Det slår aldrig fel.
Minns plötsligt den där upptäckten som en typ forskare gjorde på ett barnhem, eventuellt låg det i Rumänien. På barnhemmet låg de övergivna spädbarnen i långa rader i salarna. Forskaren upptäckte att barnen som låg närmast dörren växte bäst, utvecklades bäst och överlevde i högre grad än barnen som låg längre in i rummet.
Detta, upptäckte forskaren, berodde på att de första barnen i raden fick kroppskontakt, ögonkontakt och gosande i högre grad än barnen längre in i rummet på grund av stress hos personalen.
Barnen som låg längst in dog, vilket ju borde innebära att människan inte kan existera utan andra människor.
Utan bekräftelse, kärlek och närhet.
Alltså borde man kunna dra slutsatsen att man blir MÄNNISKA den dag som någon bestämmer sig för att älska en och ta hand om en, vilket bör innebära att aborträtten borde stå ohotad. Ja det var en långsökt och ganska flummig tanke, det ska medges, men det är såhär jag tänker och det kan jag ju inte rå för.
Barnet började spela saxofon i veckan. Ända sedan hon hörde saxsolot i Lady Gagas Edge of glory för typ fyra år sedan har hon varit beslutsam om att sax är instrumentet för henne. De första stapplande tonerna var magiska att höra.
Jag tjuvåker och har redan lärt mig ”Spanien är ett land” på saxofonen.
Snart spelar vi med Gaga, jag och barnet.
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com