Så stundar nu Årets Viktigaste Dag i morgon! Hela veckan har jag ägnat mig åt att studera diverse reklamblad för att i förväg försöka lista ut vad jag kommer att belönas med på denna Mors dag.
Överskottsbolaget föreslår att man köper rakhyvel, mascara, ”bronzer” (smink så att man ser solbränd ut), eller duschcreme till mor. Ica Maxi hade bild på både en dammsugare och en gräsklippare under påminnelsen om mors dag och Coop med flera föreslår rosa blomsterbuketter. Chokladaskar med ordet ”kärlek” föreslår andra. Jättegulligt.
Vårrusets tjejlopp utlovade en goodiebag till alla som sprang i mål. När kvinnorna kom i mål och öppnade sina påsar upptäckte de att påsarna innehöll bland annat tamponger, en chokladpralin, inkontinensskydd, en värdekupong till en matvarubutik och en trasa som skulle läggas i tvättmaskinen. Vad dessa produkter hade att göra med kvinnor som springer lopp kan man undra. Hur som helst är det ytterligare ett exempel på hur vi hela tiden trycks in i roller som vi inte själva väljer, baserat endast på vad vi har mellan benen.
Ändå går det inte ens att jämföra påtryckningarna som förs mot oss vuxna, med påtryckningarna som förs mor barnen. Medan vi vuxna, efter många års kamp, ändå är hyfsat fria att välja hur vi ska se ut, vad vi ska jobba med och vad vi ska ägna vår fritid åt, är barnens spelplaner ännu hopplöst begränsade. Pojkar kan inte ha rosa, småtjejer kan/får inte spela fotboll i samma lag som sina killkompisar och i skolan sätts ännu duktiga tjejer mellan stökiga pojkar och får ägna sin skolgångar åt att vara hjälpfröknar och mänskliga sköldar.
Redan en timme efter Vårruset låg bilder på goodiebagen tillsammans med en upprörd text ute på Internet och spreds som en löpeld. Kort därefter fanns den i alla tidningar. För till skillnad mot barnen har vi vuxna möjlighet att värja oss, protestera eller bara helt lugnt skita i vad som förväntas av oss. Många som avfärdar genustänk gör det ofta genom att hävda att barnen själva ska få välja, vilket är väldigt ironiskt. För att låta ett barn vara fri och hyfsat kunna välja själv vem hen vill vara, krävs ett aktivt arbete från oss som föräldrar.
Vi måste erbjuda allt och själva vara förebilder samt ständigt föra en dialog med barnet och ifrågasätta strukturerna som hela tiden dyker upp framför barnens fötter. Är det rimligt att det bara är killar i det här barnprogrammet? Är det rimligt att din killkompis inte vill/kan/vågar ha en rosa tröja på sig?
Varför måste Alfons kompis Milla vara som en av killarna för att killarna ska vilja leka med henne? Jobba lite och ni får fria barn.
Glad mors dag allihopa. Och må solen skina över alla studenter som ska på bal i morgon.
Mejl: jenny_thomasson@hotmail.com