Träffade en kirurg för ett tag sedan. Med tolv års utbildning. DÅ kände jag Näsudden i mig.
Näsudden i mig väcks med jämna mellanrum och tar sig uttryck i form av svett och inre oro, ibland rent av panik. Näsudden i mig har en snudd på sjuklig respekt för rika, välutbildade, vältaliga och entreprenörer.
Näsudden i mig får ångest av drivna människor som tycker att det är viktigt att ta sig någonstans, framåt. Näsudden i mig är nöjd med det andra kallar för ”lilla” och skäms för det. Det är inte särskilt modernt i dagens samhälle att vara det.
Det som jag kallar Näsudden i mig, är mina samlade erfarenheter av att ha vuxit upp på en öde del av den gotländska landsbygden. Näsudden i mig är, bland annat, känslan av att vara lite ”pa skyns”. Lite bortglömd, inte viktig och därmed inte riktigt ha rätten att ta plats.
När jag läst tidningen den senaste veckan har Näsudden i mig sannerligen varit orolig, men på ett lite annorlunda sätt. Där Näsudden i mig i vanliga fall är darrig och nervig har Näsudden i mig på senaste gett ifrån sig gälla ljud. Lite som ill-tjut, djupt där inne.
Jag vet inte vad jag tycker om nedläggning av Öja skola. Jag kan förstå båda parter, rent logiskt. Men Näsudden i mig blir snart galen. Galen över att ingen tänker på hur det påverkar människorna som bor på landsbygden att ständigt utsättas för de här situationerna. Nedläggningshoten. Att hela tiden få sina skolor, brandstationer och till och med gatuljusen analyserade och ifrågasatta. Hur det påverkar en människa att från självaste samhällskroppen, ständigt få sin existens och sina rättigheter ifrågasatta.
Och jag tycker att vi ska ta hit så mycket flyktingar vi bara kan. MEN jag tycker att det är helt sjukt hur man först utarmar små orter på landsbygden, lägger ner arbetstillfällen och skolor och bibliotek och simhallar och sedan placerar man flyktingarna där. Lämnar dem åt bygden man tidigare behandlat som skit att ta ansvar för, oftast på frivillig basis. Det är orimligt, både för nyanlända och de sedan länge boende.
Många i Fårösund gör ett fantastiskt arbete med de flyktingar som hittills kommit, det är för mig tydligt. Men om man önskar fortsatt stöd från Fårösundsborna kanske man ska tänka på att ge tillbaka lite. Region och migrationsverk borde åtminstone kunna samarbeta kring den delen.
Jag önskar att barnen kring Öja ska slippa oket som ens uppväxt kan bli för en när man växer upp i glesbygd. Önskar att deras hembygder ska bli till självförtroende och jävlar anamma istället för svett och mindervärdeskomplex.
jenny.thomasson@hotmail.com