Tusen spänn och i skick som ny

Krönika Ingvar Andersson2015-04-13 09:39
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag handlar det om två saker som är så inaktuella att de snart är aktuella igen. Semlor och Melodifestivalen. Men mest om att försköna min kära kärra.

Börjar med bilen som fyller 25 i år. Det handlar inte om någon rostskadad 745:a, utan om en japantillverkad skönhet som hittade vägen till gamla Svedala via Tyskland. Vilket också förklarar varför den ståtar med VW-märket. Har inte ägt den i 25 år, men närapå.

En kärra som tillverkats av japaner och som fått godkänt av tyskar är nära nog perfekt. Den har dock saknat en sak. En frontbåge. Ni vet en sådan där tuff grej framtill med plats för strålkastare. Men extrautrustning till veteranbilar växer inte på träd. Jag har googlat som en galning utan att få napp. En verkstad norr om Stockholm kunde specialtillverka en, men vad skulle inte det kosta? Annonsen på Blocket blev räddningen. Efter två månader svarade en kille i Dalarna. Han trodde sig ha en passande båge. Tusen spänn och i skick som ny. Jo, man tackar.

På lite snirkliga vägar hittade den hit. Fraktfritt. Och banne mig om inte bågen vore som kommen direkt från tillverkaren. Inlindad i en stickad tröja (!) av bästa kvalitet. Och den passade som hand i handske. Nu skulle den bara på plats.

Jag känner en herre med ett förflutet som bilmekaniker. Han samlar på motorcyklar och klockor och kan reparera gamla tramphojar, vilket naturligtvis är av underordnad betydelse i detta sammanhang. Men värt att notera eftersom det tyder på förmågan att plocka isär och sätta ihop saker. Utan att det blir delar över. Han fixade monteringen gratis, mot löftet att få vara anonym och att jag stannade på fika.

Det blev aldrig klarlagt om det fick nämnas att han jobbar på Visby mejeri och att han har en händig måg som heter Hasse Harder. Det blev även påtår.

* Vi äter semlor två gånger om året. 29 januari och på fettisdagen. Förklaringen till januarifesten är mycket enkel. Den dagen fyller hundarna år. En är född utanför Norrköping och den andra i Vänge. Hundarna får dela på en hetvägg som befriats från mandelmassan. Själv sjunger jag inte direkt semlornas lovsång. Kladdiga tingestar som lämnar spår som påminner om slarvigt snortat kokain runt nosen. Sånt besvärar inte vovvarna.

* Rätt låt har inte vunnit Melodifestivalen sedan Carola med Främling. I år lade jag min röst på den jojkande samen. Gillade också Groupie, utan att veta vad en groupie är för något. Gissningsvis är det något man inte sysslar med i Viklaus söndagsskola. Roligast var inslaget med de jättestora trummorna som föstes runt på scenen. Sångaren verkade ha årskort hos tatueraren. Hasse Andersson då? Helt okej, om vi snackar talangjakt i pensionärsföreningen. Bäst var norrbaggarna som hyllade Stonehenge. Utom tävlan, dessvärre.

Läs mer om