Den var varm. Den var torr. Förbaskat skön med andra ord. Men den försvann alldeles för snabbt. Tänker förstås på sommaren. På något sätt känns det som den är förbi när cirkusen har lämnat ön. Vad jag främst kommer att minnas är den uppsjö av joggare som man stötte på, vart man än gick. Saken är den att jag har en hund som är livrädd för just joggare. Hon har även lite svårt med mindre barn. Kommer inte riktigt underfund med dessa små individers märkliga ljud och rörelsemönster. Vågar inte ens tänka tanken hur hon skulle reagera om vi stötte på ett joggande barn...
Det finns olika typer av joggare. De lite mera proffsiga förlägger sina turer under den svalare delen av dygnet. Och utrustningen är inspirerad av utbudet i flashiga annonser i en uppsjö av träningsmagasin. Gärna med att batteri av hälsosamma drycker i ett bälte runt midjan. Och så har vi den diametrala motsatsen. Oftast män, lätt (nåja) överviktiga som flåsar fram obetydligt snabbare än landhöjningen. Mitt på dagen med asfalten kokande under sulorna. Lika nära en hjärtkollaps som de vore på väg uppför stora backen i Åre. Klädda i något som för tankarna till den tiden då Elis Pettersson själv gick ut och tankade bilarna vid BP-macken i Ekeby och som Barlingbo IF var ett fruktat gäng inom den gotländska fotbollen. Ja, som om de sprang, den sedan länge nedlagda, Viklauterrängen.
Man ser dem hela tiden, ungdomarna med böjd arm och böjd nacke, ivrigt jagande Pokémon. De befinner sig i en annan värld, men de är ute och de rör på sig. Och det växer inte mossa på rullande stenar, som en känd före detta basketstjärna så väl har uttryckt det. Har dock sett en skrämmande baksida. Kom körande i stan och fick se en yngre kille som klev rakt ut i gatan utan att se åt något annat håll än snett ner på sin ajfån. Jag var beredd och jag stannade. Men tänk om jag inte hade varit jag, utan en bilist som varit upptagen med att svara på ett ”livsviktigt” mess...
Pokémon är den nya flugan. Jodå, även jag har prövat. Kan väl säga att det inte föll väl ut. Telefonsladden läckte bara ut till halva balkongen. Lika hopplöst läge som att stå i ett utsiktstorn på Endre backe och spana efter älgar, bävrar och estniska bärplockare. Där, på Endre backe, finns dock en möjlighet att man kunde plocka lite poäng genom att pricka in Harald Hoffman eller Sotarns svärmor.
”Astma är en sjukdom som främst drabbar skidåkare”. Undrar om åkomman beskrivs så i den moderna läkarlitteraturen? Ska till sist säga vad jag vad jag tycker om kortbyxor. Ingen vuxen man, utanför idrottens värld, borde visa sig i detta plagg.
Ingvar Andersson