Han skulle fylla jämnt, men var inte begiven på någon uppvaktning. Enklast att komma ifrån ståhejet är att undanbe sig i en annons i tidningen. Men så hände det synnerligen märkliga, jubilaren placerades i grannsocknen. Menighetens ögonbryn höjdes, formade likt fjärilslarver. Har Risto Leino flyttat till När? När då? Han som något vis är en synonym till Lau. En socken som även är känd som Johan Larssons födelseort, sorken som starkt bidrog till att Brynäs tog sitt senaste SM-guld. Numera yrkesverksam borta i Amerika.
Risto Leino rättade förstås till fadäsen i en underfundig insändare där han noga underströk vilken socken man inte skulle åka till eftersom han inte ville bli uppvaktad. Men också för att han inte skulle förväxlas med någon eventuell Risto Leino i När. Därmed var det hela utrett. Hur mycket han skulle fylla låter jag vara osagt. Men kan avslöja att han är årsbarn med Fantomen.
Fantomen, min barndoms hjälte. Bäste kompisen Per-Olof Pettersson, plåtslagarens äldste grabb, gillade Tarzan. Vi hade ständiga dispyter om fördelarna med egna favoriten. Jag höll förstås stenhårt på Fantomen, men vacklade inombords. Tarzan med leopardskynket och kniven var på det hela mycket tuffare. Påminde om en indian. Fantomen var egentligen lite larvigt klädd. En tajt sittande dräkt, randiga badbyxor och mask för ögonen. Sådant erkände man inte. Men han var bra på att dödskallemärka bovar. Min far gillade också Fantomen, men kallade honom Dragos eftersom han hette så i Folkbladet.
Risto Leino har jag känt i ett halvsekel ungefär. Vi jobbade under samma tegelpannor i en halvering av den tidigare halveringen. Många långa nätter på GA på Mellangatan. När man såg honom sitta på redaktionen, blossande på en Bellman siesta, tillsammans med Lars Hadar Alm eller Anders Bergström, så visste jag inte att han kunde skriva något annat än rubriker. Det blev jag varse först när han började kåsera i GT. Har varken förr eller senare läst alster som kan konkurrera med hans. Och ändå läser jag rätt mycket.
En kväll ropade biträdet ut på sätteriet: ”Risto, Olof Palme vill snacka med dig!” Det var den gången som kommunikationsminister Palme hade brutit en militärkonvoj, eftersom han hade bråttom hem till Lisbet och barnen på Fårö. Så fick man inte göra och nu vill Palme tona ner det hela, medveten om han var ute på svag is. Några kvällar senare sade den just då nödige nattredaktören: ”Om Olof Palme ringer, så säg att jag är på muggen”.
Han var för övrigt den ende journalisten som fikade tillsammans med oss typografer.
Grattis i efterskott, förresten.