Bara några dagar in på det nya året nåddes jag av en hårresande nyhet. Min frissa sedan många år, Aina på Klipphuset, lägger saxen på hyllan. Plockar i stället fram sekatören för trimning i ett annat hus. Nya växthuset. Hur jag löser detta? Om man väljer kostnadsfria utvägar så finns det åtminstone två att tillgå. Håret får växa eller att man sätter en potta på skallen och kapar i nedkant. Det löser sig som rörmokaren sa, efter att ha gjort stora behovet i vasken.
Vi backar några veckor och hamnar strax innan jul. Jag var less på allt vad fysisk träning heter. Hade bodypumpat, tre gånger i veckan, i elva månader. Var helt enkelt fulltränad. Det gråmulna vädret gjorde inte humöret bättre. Beslöt att dra till fjälls och nu snackar jag inte om Endre backe. Packade bandyportföljen och drog på näbbstövlarna och pälsmössan. Löste enkel biljett norr ut. Jakten på snö hade börjat. Räknade kallt med att det skulle bli träff i Bollnäs. Men icke, inte ens lite frost.
Tåget gick inte längre än till Åre. -22! Det var som att kliva rakt in i ett julkort. Om det inte vore för alla som stelbent vacklar omkring i sina alpina pjäxor med skidor på axlarna. De rör sig som om de gjorde både ettan och tvåan i sina eleganta skiduniformer och stirrar som om man kom från en annan planet. Blev till och med tillfrågad om jag var same. Vad har man under skyddshjälmen när man köper förklaringen: Visst, sydsame av gutnisk härkomst.
Skidbackar är inget för mig. Tittade istället in på det lokala gymmet. Där fanns bara killar i stickade mössor eller avigvända kepsar. Ben som strumpstickor och uteslutande ägnande sig åt BB-träning (bröst/biceps) med alldeles för tunga vikter. En stönar, de andra tittar på. Med en suck gick jag vidare och hamnade hos Ica. I kassakön bredvid stod Zlatan. Morsade bara som hastigast.
Hade tänkt besöka den lilla kändiskrogen Broken som inte tar emot förbeställningar. Men vem har lust att trängas med sportstjärnor, TV-kändisar och kungligheter för att få spisa en Texasburgare? Jag kände nämligen att något var på gång. En förkylning. Vilket får mig att tänka på TV-reklamen från -94 med mannen som snorigt utbrister ”Ni tjejer snackar om att föda barn. Men ni skulle veta hur det känns när en kille är förkyld”.
Det var bara att ta första flyg söder ut. Mellanlandade på Bromma för nyårsfirande i Spånga med hummer, champagne och massor av Alvedon. Flyget till Visby blev försenat eftersom man trodde att jag var en terrorist. Jag skannades gång på gång och bandyportföljen, som redan var lastad, blev ånyo undersökt i jakten på explosiva ämnen. Misstänkt krutgubbe? Jag som hatar nyårssmällare.