Jag tror att dygnet har 24 timmar för oss alla. Hur vi tillbringar dem är upp till var och en: Vissa spelar dataspel, andra golfar och en del hårdtränar var och varannan dag. Problemet är när vi försöker hinna ifatt oss själva. Ofta biter vi oss i svansen.
Jag hörde om pappan som var sen till dagis med sin dotter. Han slängde in ungen i framsätet och tryckte gasen i botten. Väl framme hulkade två-åringen, som nu hunnit bli åksjuk, och spydde en kaskad i en stor pöl på gatan mellan bilen och dagisets staket.
– Åh, nej, kräksjuka, utbrast den skräckslagna personalen.
Varefter pappan blev tvungen att vara hemma från jobbet två dagar, en extra som karrens.
När vi skriver vabruari i almanackan finns ingen rättvisa alls. Om andra utan samvetskval skyfflar i ungarna alvedon och lämnar dem på dagis eller skola. Då blir mina barn ändå lika sjuka som andras. Och hur mycket tänker man som förälder på sitt barn om man tror att alvedon ska få dem att orka?
I väntan på våren tröstar jag mig med att det är för att vi har den gotländska karga vintern, knappt utan snö men med slask och isande vindar, som vi gotlänningar orkar vara så där himla trevliga och gästvänliga när turisterna kommer fram i maj. Öbor är speciella. Envisa och principfasta, med rätten att äga sin obrutna horisont. Det där strecket som egentligen inte finns, långt bort mellan himmel och hav, det är min navelsträng. Den förser mig med energi och livskraft. Jo, jag vet för jag har provat annat. Jag har åkt bil i en ändlös korridor av fastlandsskog och från relaxavdelningen under taket högst upp på Globen hotell har jag hittat en horisont. Men inte är den detsamma som min egna gotländska.
När den nya reklamfilmen för Gotland släpptes förra fredagen spred den sig som en löpeld på sociala medier. ”Jorden runt på en ö” fildelades så internet gick varmt. Vem längtar inte till ljumma sommarkvällar med det typiska guldgula sneda gotlandsljuset – med eller utan hipp folkabuss, surfingbräda och halssmycken dinglande i backspegeln. Alla ville dela. Fastlänningar för att de längtade till Gotland. Gotlänningar för att vi är stolta. Jag tror att den stoltheten är värd miljoner och är lika vinstbringande som framtida kryssningskaj.
På Facebook och Instagram är vi många gotlänningar som driver våra egna små kampanjer av stolthet. Gruppen ”Gotland i bilder” har för närvarande nästan 7 500 medlemmar som fotograferar och bjuder på det bästa från sitt Gotland. Missa inte!