Antagligen låg förmågan att odla nedärvd i våra gener sedan tusentals år tillbaka. När vi köpte vårat hus hade vi ingen aning om detta. Nu, 16 år senare, har trädgården förvandlats från gräsmatta till ett grönt paradis. Gräsmatta tycker jag är att jämställa med öken, en steril monokultur befriad från mångfald.
Glädjande nog märker jag att vi delar intresset för att odla med allt fler. Jag tror att det är en naturlig motvikt mot digital teknik, datorer, mobiler och surfplattor. Att liksom få jorda sig själv och köra nävarna i backen ger enorm avkoppling från all stress i vardagen. Ett frö växer – om naturen vill och helt i sin egen takt. När jag har pillat ner det i jorden finns ingen chef i världen som kan kräva att det ska växa snabbare. Det är bara att vattna och snällt sätta sig och vänta. Att odla är att hinna tänka och i bästa fall är skörden ett rikare liv.
Trädgård är inte längre bara mormors intresse för att odla Mårbacka och andra pelargoner. I flera år har jag varit moderator på Gotland hem- och trädgård, mässan som blivit gotlänningarnas start på våren och årets odlande. Målgruppen för trädgårdsintresset är inte längre bara tanter 60 plus. I dag frodas pelargonsällskap, rhododendrongrupper och fuchsiaföreningar på Facebook, det hålls trädgårdsvandringar och att träffa likasinnade är i dag en trend som lockar allt fler både unga och gamla – oavsett kön. Man behöver inte ens ha trädgård, den som cyklar genom stan ser prunkande balkonger likt gröna holkar lite här och var.
Det finaste man kan odla i sin trädgård är vänskap. Det har hänt mig fler ljumma försommarkvällar, att jag plötsligt har sett häcken tillhörande personer djupt nersjunkna i kaprifolens blomdoft sticka upp utanför häcken där vi bor. När jag frågar om de vill se mer har de oftast generat tackat ja och fått en privat guidning bland treblad, liljor och klematis. Just nu längtar jag otroligt mycket till söndag i midsommarhelgen. Då har vi öppen trädgård och närmare 100 personer brukar komma och mingla.
I rabatten lurar den indiska kobrakallan. Den nordamerikanska paraplymagnolian breder ut sina gigantiska blad och blomsterkaktusen från en dam i inre Småland knoppas. I vår trädgård möts världen. Intresset hotar att växa mig över huvudet och orangeriet är snart fullt av dofter och smaker. Men att ha apelsiner och lemoner hemma är att resa klimatsmart – till ett eget Italien.