Jag är en lantis som vuxit upp med trimmade mopeder, bygdegårdsfester och jordgubbsplockning på somrarna. Jag bor numera i stan, men mitt hjärta slår fortfarande för er som får fart på öns socknar. För er som hjälps åt och alla drar ert strå till stacken för att hålla landskap och hela vårt Gotland levande – året om. Men ibland hör jag folk i stan som ser på landsbygdsborna som några som blev kvar, som förlorare och de som inte kom till stan. Inget kan vara mer fel. De flesta gotlänningarna bor på landet. Där bor också så mycket stolthet. Ändå fattas besluten i stan och det är längre att köra från Visby till Hemse än tvärtom. Polariseringen mellan stad och land är inte bra. Jag tror att de nya utvecklingsbolagen har rätt, potentialen för tillväxt finns på landet. Alla kan ju inte bo i stan och i nedlagda mejerier och industrilokaler ser jag nya företag flytta in.
Handlingskraften till förändring fattas inte bara genom politiska beslut och Peter Larsson-pengar. Det krävs eldsjälar för att lyfta. Landsbygdsbor på ön har unika kunskaper att själva bidra till en bättre framtid. Det visar inte minst projektet "92 möjligheter". Eldsjälar i öns alla socknar flätas samman och lär av varandras goda exempel. Det är absolut inget fel på Företagardagen, men på "92 möjligheters" egen dag i Visbys bygdegård Wisby Strand mötte jag den synnerligen företagsamma kvinnan från När som hävdade att de har mer verkstad än företagardagen. Jag vågade inte säga emot, för handlingskraften är enorm på landet. Är det inte kyrkan så är det Röda Korset eller hembygdsföreningen som driver utvecklingen. Många socknar flödar av kreativitet. Jag hör allt oftare Sudergutar och Gammelgänningar, Fåröbor och Närkar säga: "Det ser ljust ut nu". "Det går bra nu". Jag är övertygad om att det som är bra för När, Lau eller Hangvar också är bra för hela ön, och för oss som bor i stan.
Det är nya tider för min barndoms Väte och många andra socknar, tider när fibern flätar ihop stad med land och människor med varandra. Trots att mil med kabel med sin lysande kärna för länge sedan är nedgrävd hålls fortfarande pubkvällar i fiberföreningar, där nya bekantskaper lärt känna varandra. Till socknar med fiber flyttar röntgenläkare och stamcellsforskare. Sommarhus får nytt liv och det lyser ur fönstren även på vintern.
Ska vi få någonting gjort i stan tror jag att vi behöver göra som man gör på landet: Söka pengar från staten och EU, driva via starka föreningar i egen regi och bara köra! Om tre år fyller Wisby Simsällskap 100 år. Ska ett nytt badhus bli byggt tycker jag att de ska fira jubiléet med ett eget första spadtag.