Ingen försvinner helt och hållet, jag tror att en del av personens energi för alltid finns kvar. Min pappa var en av de mest intensiva människor jag har träffat. Den energi jag fått är det finaste arv jag kunnat önska. Nu hittade jag buntar med hans visitkort i guld. Spara? frågade min sambo. Nej, det är ingen idé – han har ny adress, svarade jag.
Av olika orsaker har bohaget stått odelat i åtta år. Nu var det dags. Kvarlåtenskapen efter min pappa skulle sorteras och delas. En nostalgisk resa genom barndomen pågick en hel helg. Måndagen därpå fortsatte den, till pappersinsamlingen på återvinningen. Två fulla bilar med allt från kvitton, deklarationer anno 1992 till miljontals visitkort som han fått från alla de trevliga människor som han ”slog sig i slang med”, som han brukade uttrycka det.
Ner i en container for alla papper. 23 sekundmeter och stormen ven runt mina öron. Då hände det. Plötsligt virvlade en fotokopia med min pappa och nån kvinna på party upp ur pappersmassorna. Jag sträckte ut handen efter min pappa. Blåsten hann före. I en virvelvind försvann han högt över mig tillsammans med kvinnan med det sneda leendet. Jag tror att han var lycklig. För mig var det stort att ta ett slutligt farväl och veta att han försvann däruppe med kvinnan på bild.
Även adressboken i min telefon har jag rensat. På åtta år har jag inte kunnat ta bort hans mobilnummer. Jag har inte heller vågat prova att ringa, och nu tror jag inte att han skulle svara från sitt party.
Min pappa hade mobil, men han levde på riktigt. Han hade vänner i livet – inte på facebook. Jag har hört att den genomsnittliga människan lever fyra år tittandes ner i sin mobilskärm. Det är ju inte klokt!
En del räknar sina vänner i ”friends” och i ”likes”, har svårt att leverera ett ”smile” utan batteri och har för länge sedan försjunkit i de medier som påstås vara sociala.
Jag vet de som letar en dejt via bilder i mobilen. Var tredje ungdom har också använt sms, mejl eller facebook för att avsluta ett förhållande efter att de faktiskt lyckats träffa någon ”IRL”.
Känslomässig kontakt öga mot öga och närhet riskerar att försvinna. Jag hoppas att det här drivs till sin spets, att ”tummenuppfolket” på facebook också får en kärleksfull ”hug” på riktigt. Däremot är mobiler himla praktiska, nu när vi fått ännu en större butikskedja till stan. I ett hav av hyllor kan det vara enda chansen att hitta varandra före jul. Glöm bara inte att ändra läge från ljudlöst. Jag har hört om de som åkt till Ullared och gått in som ett par....