Ena dagen.
I affären i Burgsvik träffar jag några av de nyanlända flyktingarna. Jag känner stolthet och tacksamhet över att de kommit just hit. Visserligen röstade pinsamt många här på södra ön på Sverigedemokraterna i senaste valet, men det lokala engagemanget för flyktingarna är helt fantastiskt.
Från krig och terror har de tvingats lämna allt. Nu går de längs affärens hyllrader och försöker förstå. Vetemjöl, senap, bruna bönor, 3 för 15 kronor, mellanmjölk, jäst, kaviar, kilopris, 52 kronor hur mycket är det?... Det tar en oändlig tid innan de handlat färdigt.
De ler vänligt och säger ”Tack så mycket” när jag hälsar dem välkomna till
Burgsvik. De flesta kan inte engelska, de bara ler och nickar. Det är 2,6 kilometer till Björklunda pensionat där de bor. Det är mörkt nu, deras varukassar är tunga, små barn och gamla, de flesta har inga reflexvästar i mörkret. Jag erbjuder dem skjuts i min skåpbil och helt olagligt fyller jag bilen med nio personer. Skratt och prat på olika språk. Ett av barnen sjunger.
”Tack så mycket!” säger de när vi skiljs.
Nästa dag.
I GT:s Frågan är dagens rubrik ”Vilka är dina visioner?” En kvinna från norra Gotland:
– Stoppa invandringen, vi har inte råd!
Alabamas guvernör Robert Bentley:
– Jag kommer inte att vara delaktig i en politik som utsätter Alabamas medborgare för fara. Vi vägrar ta emot syriska flyktingar.
Viktor Banke i Dagens Nyheter:
”De som har godkända id-handlingar får nu åka tåg eller båt hit för att söka skydd. Vilket i praktiken innebär att främst afghanska barn kommer att behöva vända i dörren. Inte för att de behöver skydd mindre än någon annan, utan för att de råkade födas i ett land utan godtagbara id-handlingar”.
Studio ett i Sveriges Radio: Uganda tar emot alla flyktingar, en halv miljon, från krigets och terrorns Sydsudan. ”Vi ser dem inte som främlingar utan som bröder”, säger en representant för regeringen.
I förra krönikan skrev jag om mitt, enligt en kyrklig person jag känner, myckna svärande. Jag försvarade mig med att det säkert, i smyg, också svärs en del i de kyrkliga stugorna.
Wera Svensson i Visby:
Vi växte upp i en kultur där man inte använde grova svordomar. Så var det även för icke kyrkliga i min barndom i Levide. Vi har vant oss vid andra uttrycksmedel.
Gunilla Sjöman:
Jag är kyrkvärd i Alva-Hemse-Rone församling. Kyrkan är en naturlig del av min uppväxt och nuvarande liv. I vanliga fall kan jag dra till med ganska svavelosande ramsor, men mitt språk i kyrkan är fortfarande inriktat mot det mer högtidliga, i den miljön vill jag inte använda svordomar.
Carina Bergfeldt i Aftonbladet: ”Det finns muslimer. Det finns flyktingar. Och så finns det terrorister. Tre olika grupper.
Signatur Bison