Vem ska ta ansvar för barnbarnen?

Krönika Bison2016-08-22 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hamnterminalen i Visby. Onsdag. En färja har just anlänt. Det regnar.

Ett medelålders turistande par går ut till en av de väntande bussarna:

-Vilket jäkla skitväder, så himla typiskt!

Gotländskt par:

-Det regnar, gud så skönt!

Läser en artikel i tidningen. Rubrik: Barnbarn inte alltid prio ett.

”Dagens far- och morföräldrar är piggare än någonsin och ägnar sig gärna åt självförverkligande. Inte sällan krockar det med de vuxna barnens förväntningar på att den äldre generationen alltid ska ha tid för barnbarnen”.

På färjan till Nynäshamn träffade jag för några år sedan ett pensionerat par som jag kände.

-Jaså, ni ska till Stockholm och slå runt? sa jag.

-Nej, vi flyttar, svarade mannen.

Hustrun började gråta.

De berättade att de flyttade till en stad i mellansverige, till dottern och hennes familj. Två barn, ny villa och två välbetalda jobb. För att klara det behövde de föräldrarnas hjälp. Men egentligen ville de inte. De trivdes bra i sitt hus på Gotland, med sina vänner och de hade länge sett fram emot pensioneringen och friheten.

”Ju fler krav och måsten som uppstår mellan föräldern och den äldre generationen, desto mer infekterat blir det. Man kan inte kräva någonting av den äldre generationen i det här fallet”, säger Krysmyntha Sjödin, psykoterapeut och familjerådgivare.

Aldrig har jag sett så lite OS som nu. Somnar i soffan och vaknar när sista hoppet är hoppat, sista kastet kastat och sista loppet sprunget.

Siktar i stället på OS 2020 i Tokyo, på rätt halva av dygnet.

En lägenhet i en hyresfastighet i Hjorthagen i Stockholm. Onsdag kväll.

Hit, till Läkare i Världen, har jag tagit en av de unga männen vid asylförläggning i Burgsvik. Får han stanna på Gotland, eller ska han skickas tillbaka till Afghanistan?

Varje onsdag kväll ställer Läkare i Världen upp med advokater och läkare för att ge flyktingar juridisk och medicinsk hjälp. Det är fullt i väntrummet. Blå kölapp, nummer 5. Kaffe, te, hembakat bröd, leenden och idel vänlighet. Efter drygt en timme är det vår tur. Den unge advokaten lyssnar, gör några anteckningar.

– Eftersom du räknas som ett ensamkommande barn har du rätt till advokat och en god man. Så det första du måste göra är att kontakta Migrationsverket, du har ju snart varit här i ett år, säger advokaten.

Sent på kvällen tar den unge afghanen tåget till Enköping för att träffa en kompis. Högst fem dagar får han vara borta, annars går han miste om sitt boende i Burgsvik!

Sådana är Migrationsverkets regler.

Morgonträngsel på tunnelbanan i Stockholm. Torsdag. Nio av tio passagerare bläddrar frenetisk i sina smarta e-Phoner. Den tionde är jag. Jag äger ingen.

Matteus 13:12: ”Den som har, åt honom ska varda givet”.

50 millimeter regn i Visby. 6 i Burgsvik.

Läs mer om