Finns det någon framtid för den gotländska fotbollen?
Nej.
Det är i alla fall den tanken jag får när jag tittar igenom alla tabeller, både herr och dam. Några divisioner är ännu inte färdigspelade, men det gör varken från eller till. Uselt är det. Bortsett från Gute som kan bli trea i division 2 på fastlandet. Och kanske P 18:s damer, i mitten av division 1.
Dalhems damer var nära att åka ur sin fastlandsserie. Stenkyrka hamnade på nedre halvan i division 3. P 18:s Flickor 17 trea från slutet, Gutes U 19 fyra från slutet och U 17 femma från slutet.
Och här hemma vinner Dalhem div. 4 20 poäng före tvåan och i div. 6 är Copa, ett kompisgäng med fotbollsspelare som ”gjort sitt” och som spelar för hålla gubbmagen borta, totalt överlägsna utan någon förlust och tjugo poäng före tvåan.
Ja, så eländigt är det.
Den anrika herrklubben ”De karbadande karlarna” (DKK) i Visby känner nu av en plågsam och kraftigt ökad motvind av jämställdhet i samhället. Högljudda krav på att även kvinnor ska kunna väljas in i den 103-åriga klubben oroar medlemmarna.
– Vårt badkar är inte lämpat för det täcka könet. Det är alldeles för litet... och det kan uppstå... ja, det är i alla fall inte lämpligt. Ett gemensamt badande skulle hämma oss män när vi i badet hjälps åt att skrubba varandra på ryggen. Vi vill inte äventyra den gemenskap och frispråkiga stämning som nu råder vid våra våta (badet) möten , säger DKK:s bäste simmare, tillika ordförande, John Weissmüller (drygt 30 simborgarmärken).
På Torgdagen i Hemse får jag två Stenkyrkaäpplen. Det var länge sen jag åt såna. När jag flyttade tillbaka till Gotland vid sekelskiftet planterade jag ett träd, men det dog innan det hunnit ”yngla av sig”.
Jag äter och njuter, det finns ingen godare äppelsort! Eller är det bara jag som är patriotiskt okritisk?
Nu i helgen avgörs tjugosjätte ”VM i dricke”, en mycket prestigefylld tävling med närmare femtio deltagande bryggare. Alla, utom de sex som får pris, kommer efter prisutdelningen att säga att fel dricke vann. Jag vet, för det är till mig, ordförande i juryn, de efter prisutdelningen i oktobermörkret kommer med sina dunkar och frågar:
– Va var de för fail pa den här da va?
Och då smakar jag en gång till och säga samma sak som jag alltid säger:
– Den är mycket god, men konkurrensen var stenhård i år.
Det är ett bra svar. De besvikna blir nöjda och festen fortsätter till in på småtimmarna.
Som avslutning vill jag dela med mig av en av mina mest fantastiska visuella upplevelser .
Det börjar med att min son i musikbranchen kommer på besök och frågar:
– Har du sett David Bowies avskedsvideo Lazarus? Videon släpptes tre dar innan han dog. Cancer.
Vi ser den tillsammans, bara för någon timme sedan.
Gå in på Youtube och sök på den, ni kommer att förstå vad jag menar.