Nu är de här! Tant Perssons stuga. Regnproblem på norr. Varpakris. Var är tomaterna?
Och plötligt, över en natt, är de här. Sommarfolket. Köerna i affären, morgonbadarna, joggarna, 4-i-bredd-cyklisterna, trångt i bastun, de morgontidiga papporna med barnvagnar, de nattsena skratten ute på vägen...
Klagar jag?
Nej. Jag gillar det. Ni är välkomna!
Den här veckan tänker jag inte klaga på regnbristen här på Storsudret. Det verkar inte hjälpa, vad jag än skriver.
För att förvissa mig om att det är som det är, det vill säga ökentorka här på södra udden och grönskande fält och folk som klagar på det myckna regnandet på norr, gör jag en resa till Fårö.
I förra krönikan klagade jag på de urusla bussförbindelserna från färjorna och ner till Burgsvik. Man kommer oftast inte längre än till Hemse. Jag bråkade om det i fjol också, men fick aldrig något svar från de ansvariga och förväntar mig inte det nu heller. Däremot får jag ett mejl från en resenär som ”tvingats sitta och vänta på buss till Burgsvik i många timmar”.
”Jag instämmer fullständigt! Hade inte riktigt koll, som du. Men nu ska jag klaga ordentligt!”
Tant Hildur Persson, 82, vill bygga en liten stuga bakom den gamla soptippen i Hamra. Fria Storsudrets byggnadsnämnd har beviljat bygglov, men det har nu rivits upp av försvarsarmén.
– Vi är i princip mot all nybyggnation i närheten av vår bullermatta, säger supergeneralöverbefälhavaren Micke Rydén.
Han hänvisar till Storsuderförsvarets utökade vapenarsenal, 14 nya jaktgevärsbestyckade traktorer utan ljuddämpare.
– Vi vill att tant Persson ska kunna sova tryggt och tyst om nätterna, säger Rydén.
Just nu är det högsäsong för varpan. Varenda helg tävlas det med allt färre deltagare. Den gotländska nationalsporten är i kris. Vid distriktsmästerskapen i Garda förra helgen tävlade tre lag om titeln Gotlands bästa seniorlag. Två lag från Hablingbo, ett från Östergarn.
Arrangörerna suckade uppgivet. Tre lag i ett mästerskap!
Grönskande fält och folk som klagar på det eviga regnandet på norr?
Ja, så är det.
– Nu räcker det, alla våra vattendepåer är fyllda, sa personalen vid min väderobservationsstation i Hellvi, när jag stannade till där på hemvägen.
Min senaste trädgårdsvandring (en halvtimme sedan) var ingen lustfylld utflykt. Det har inte direkt med torkan att göra, för vi har ändå sprungit flitigt med vattenkanna och stänkt både här och där. Och tillräckligt många stänk ger i alla fall en smula väta. Men tomaterna, vad har hänt med dem? Många plantor, hyfsad blomning men inte en enda tomat.
Någon som kan förklara?
Och varpan.
Glädjande många, i alla fall en ökning, unga kastare.
Vad gör Varpaförbundet för att få dem att fortsätta kasta?
bison.gotland@telia.com