Något fel på mig? Varför räknar de alltid fel? Inga plastkassar. Livsfarliga väskor. Råttorna flyttar in.
FN för en vecka sedan i Rapport: ”Den globala uppvärmningen riskerar att bli mänsklighetens död om den inte stabiliseras och det handlar om endast 10 år innan det sker, om ingenting görs”.
Hur länge dröjer det innan Tyskland och bilindustrin går till motangrepp? tänkte jag.
Svar: En dag. Vid EU:s miljöministermöte dagen därpå varnade Tyskland för att mer ambitiösa klimatmål äventyrar bilindustrin och sysselsättningen. Ett flertal EU-länder vill ha 40 procents minskning av bilarnas utsläpp till 2030. Tyskland 30. Kompromiss: 35.
Ibland kommer jag på mig själv med att göra saker som jag aldrig skulle göra om jag inte var ensam hemma. Prata högt till exempel. Jag bildar meningar av påhittade och säger dem rakt ut till ingen. Eller sjunger opera, naturligtvis med obegriplig text. Plus en del andra ”hyss”.
Alldeles nyss, kanske en kvart sedan, ertappade jag mig med det här:
Satt på toa, åt glass, masserade en värkande punkt i nacken med liniment, lyssnade på klassisk musik (Debussy) på radion och läste ett recept på hallonlikör. Samtidigt.
Är det något fel på mig? Bokstavskombination?
Under mina år som krönikör i GT har jag flera gånger skrivit om stora projekt, som blir oerhört mycket dyrare än beräknat. När projektet hunnit drygt halvvägs kommer chocken. Det blir dyrare. Det handlar ofta om flera miljoner.
Nu senast gång- och cykelvägen mellan Västergarn och Klintehamn. 8,5 kilometer. Trafikverket beräknade att det skulle kosta 32 miljoner. Nu är notan upp på 49 miljoner! Kan de inte räkna, det handlar ju om våra skattepengar?
Jag har ställt frågan tidigare: ”Finns det något stort regionalt projekt som blivit billigare, eller åtminstone gått jämnt ihop?”
Något svar har jag inte fått.
Vid ett besök med övernattning i Visby handlade jag på Torgkassen på Stora torget. Inga kassar av plast, endast papper.
Heders!
Jag tillhör den alltmer krympande minoritet som ännu inte skaffat resväska med hjul. Min ryggsäck rymmer oftast det jag behöver. Normala rullväskor både hörs och syns när de närmar sig, men nu har det plötsligt blivit modernt med pyttesmå nästan ljudlösa väskor, inte större än en chiuvava. De är livsfarliga.
På rullbandet från färjan i Nynäshamn försökte jag passera en äldre dam och såg inte hennes chiuvava... förlåt, väska. Den hamnade mellan mina fötter och jag föll handlöst omkull.
– Så går det när man stressar! sa damen.
Tänkte säga något spydigt om hennes hjulförsedda jycke, men avstod.
Nu kommer råttorna och mössen!
Den varma sommaren har gynnat deras fertilitet och nu börjar packet flytta inomhus. Favoritboende: under min diskbänk. Varje morgon minst en mus i fällorna. Hur många är de?
bison.gotland@telia.com