Det kallas för ett resesamtal och betyder att två unga asylsökande måste lämna Sverige. 12 juli. Flygbiljetter är redan bokade.
Två kvinnor från Migrationsverket (M) är på plats på asylboendet i Burgsvik. De två asylsökande (A), en man och hans höggravida fru, anar redan när de kommer in i rummet vad beskedet blir. Men hoppas ändå att läkarintyget, som klassar kvinnan som en högriskpatient, från Visby lasarett ska betyda något.
Jag sitter med vid samtalet. Nedanstående är något förkortat och inte helt ordagrant återgivet eftersom jag enbart gör anteckningar för hand.
M:-Hur står det till?
A:-Dåligt.
M:-Hur då?
A:-Åka till Tyskland.
M:-Vi är här för att prata om er resa. Har ni fått era papper från domstolen?
A:-Ja.
M:-Har ni förstått innebörden?
A:-Ja, de har berättat för oss.
M:-Enligt landets rättsprocess har två domstolar bestämt att ni enligt Dublin-förordningen måste lämna landet. Den 12 juli flyger ni från Visby till Arlanda och sedan vidare till Berlin.
A:-Finns det någon möjlighet att stoppa...?
M:-Nej. I Tyskland har man samma regler som i Sverige för att försvara alla asylsökanden. Era skäl för att få stanna i Sverige har behandlats av två domstolar som sedan fattat det här beslutet.
(De två försöker förgäves hålla tårarna tillbaka).
M:-Nu är det upp till er om ni vill samarbeta. Ni har tidigare fått information om vad som annars gäller. Vill ni samarbeta, ja eller nej?
(mannen nickar).
M:-Lite praktisk information. Ni får ta med varsin väska med högst 23 kilo packning. Dessutom handbagage som väger högst 8 kilo. Eventuell övervikt får ni betala själva.
(mannen nickar).
M:-En taxi hämtar er här på Björklunda klockan 05:45. Ingen mat ingår i flygbiljetten, så ni får ta med några smörgåsar och något att dricka. Frågor?
A:-Nej.
M:-Se till att ni får med alla journalhandlingar från mödravården till Tyskland, så att de kan bli översatta till tyska. Något ni funderar på?
A:-Hjälp oss!
M:Det finns inget jag kan göra eftersom vi har det här rättssystemet.
A:-Okej.
M:-Några fler frågor?
Mannen skakar på huvudet. Vi lämnar rummet (ett lekrum för barnen på Björklunda) och går ut. Utanför väntar andra asylsökanden. Det är nästan helt tyst, bara några barn som stojar en bit bort, alla förstår.
Den höggravida kvinnan går direkt in på sitt rum i en intilliggande byggnad. Mannen, hans kamrater i Hansa-Hoburgs fotbollslag och jag sätter oss på några trädgårdsstolar. Det sägs inte så mycket.
Inne i lekrummet förklarar samtidigt Migrationsverkets personal för ett annat ungt par med en nyfödd baby varför de inte kommer att få stanna i Sverige. Besked om exakt datum när de ska flygas till Tyskland kommer senare.
Det är torsdag den 30 juni 2016 i det demokratiskt styrda välståndslandet Sverige.