Tänk om politikerna också kunde uppfylla alla de löften, som de nu i valtider så frikostigt strör omkring sig.
Vilket fantastiskt samhälle vi skulle få!
En dag guidar jag en busslast Röda Korset-medlemmar från Gothem och Norrlanda runt på Storsudret. Vi åker i spåren efter Carl von Linnés och hans gotländska sommarresa 1741.
Vi gör ett stopp vid ett stort gravfält med över 2 000 gravar i Grötlingbo. Där, berättar en sägen, stal bonden vid Kattlunds en guldbägare av Di sma under jordi. Bägaren blev sedan nattvardskalk i kyrkan. Och i närheten ska det finnas ett stort flyttblock som kallas Brödstainen, som vänder på sig var gång den känner doften av nybakat surbröd.
Den gamla tiden är fylld av fantastiska och fantasieggande sägner, men i vår upplysta tid föds det inga nya. Eller gör det? Fake news kanske, men det är ju inte riktigt samma sak.
Min personliga serie ”Hur mår jag? har haft ett längre uppehåll, mycket beroende på relativt god hälsa och det är ju ingenting att rapportera om.
Men nu har det hänt saker. Visserligen visade en nyligen gjord skiktröntgen att jag inte har den tumör jag trodde att jag kanske hade. Däremot riskerar jag att bli blind om jag inte sköter mig. Min tidigare grå starr har utvecklats till något som kan bli den där ”gula fläcken”. Och den är inte att leka med.
Men i övrigt mår jag bra för min ålder.
Min favoritsport orientering fick stort utrymme i Tv 12 med direktsändningar från VM. Tack för det. Men himmel så många reklamavbrott (rekord?). Jag vet nu allt om hur jag behandlar nageltrång, får bort svettfläckar under armarna och vad jag ska använda för slags hårborttagningsmedel. Jag?
Men det är väl priset jag måste betala för att få titta på världens bästa sport i tv.
Säsongens första mördarsnigel kravlade sig upp på vår yttertrappa.
Korkat, för nu är den död.
Jag skriver den här krönikan lite tidigare än normalt, torsdag i stället för fredag. Jag ska på begravning i morgon. Uno Norman i Bunge dog för några veckor sedan.Han åkte ner till stranden för att bada. Där dog han. Brodern Erik dog i januari.
Svårt att förklara, men jag tyckte mycket om de båda bröderna. Inte bara för att Erik har gjutit en varpa, som jag har blivit svensk lagmästare med. Inte för att den tystlåtne Uno frågade mig, när vi en gång satt och åt hemma hos dem, om jag ville ha en hushållsvåg. De hade många hushållsvågar i sin stora prissamling på andra våningen i huset i Bunge. Jag fick två.
Och heller inte för att de tackade nej när jag bjöd ner dem till mig i Burgsvik. Deras hund skulle inte klara av en så lång resa! Nej, inte av någon speciell anledning alls. Jag tyckte helt enkelt bara om dem och jag ska vara med och bära kistan till graven. Mörk kostym och kanske också slips.
Alla politiker lovar satsa på vården. Så bra.
Jag tänker på åldern och min eventuella gula fläck.
bison.gotland@telia.com