Bison förklarar sig om råttor, kastar kläder, ”hyllar” bengaleldar och ska dricka öl i Kumla.
Eldar löv, grenar, kartonger och en rutten pallkrage i trädgården.
Vår!
”Varför är gråråttorna så ängsliga” skrev jag i förra krönikan. Jag syftade på de personer som åkt runt och rivit ner affischer inför Riksteaterns ”Männen med rosa triangel”, som nyligen hade svensk urpremiär på Rondo i Klintehamn. Pjäsen handlar om nazisternas behandling av homosexuella i andra världskrigets tyska koncentrationsläger.
”Vad är de rädda för?” skrev jag också.
På det får jag inget svar. Men jag får kritik för att jag använder ordet gråråttor om människor. Jag hade tänkt skriva brunråttor, men förstod att det skulle uppfattas som att jag betraktar alla homofober som nazister. Det gör jag inte.
Därför blev det gråråttor.
Jag har tidigare i skrift protesterat mot våld som demonstrationsmetod. Klotter på ringmuren, djuraktivister som krossar skyltfönster till en skinnaffär på Adelsgatan, misshandel med kedjor och järnrör av polisens hästar vid demonstrationer i Stockholm och nu i veckan den besinningslösa skadegörelsen på bilar och människors uteplatser i Visby.
Jag ber om ursäkt för det där med gråråttor, men fegt och ljusskyggt uppträder de i alla fall.
Efter drygt femton år i samma hus har jag nu vuxit ur mina garderober. Där finns inte längre plats för ett enda nytt klädesplagg, så jag har börjat stapla kläder på stolar och i ett hörn av TV-soffan, i väntan på inköp av två nya garderober.
I det läget undrar en person om det inte är dags att kasta lite gamla kläder, i alla fall de jag inte använt på minst tio år.
-Kasta? Fullt användbara kläder? Det är ju omoraliskt! svarar jag.
Nu har jag rensat, kastat och skänkt, så nu står där en av mina garderober ödsligt tom.
Vad ska jag fylla den med?
Fotbollsfansen och deras bengaleldar. Arenorna sveps in i ogenomtränglig rök och försenar matcherna med halvtimmar.
Det gör mig galen. Ingen förståelse. För det mesta.
Men i tisdags kväll. Hammarby mot AIK på TV. Jag var på fotbollsträning i Hemse med asylkillarna från Burgsvik och skulle missa matchen. Men när jag kom hem pågick den fortfarande, kraftigt försenad. På grund av bengaleldarna. Så jag fick uppleva det dramatiska och lyckliga slutet.
Hammarby vann.
Är på väg till fastlandet. Kumla närmare bestämt. Där äger gotlänningen Kenneth Boberg ett hotell. I detta hotell anordnas i helgen en ölfestival. Och vid denna festival ska jag sitta med i en jury och, tror jag, avsmaka öl.
En dunk med gotlandsdricke är också på väg, men om den får vara med i själva tävlingen vet jag inte.
Inget öl i världen kan väl överträffa dricke?