Pinsamma ”helsvenskar”, skonad fluga, hemmaboende barn, positiv byråkrati och lägenhet för Oscar.
Onsdag. ”Uppdrag granskning” i tv om flyktingar.
Så mycket hat. Så mycket fördomar. Så mycket okunskap. Så pinsamt många ”helsvenskar” som gläds när en flyktingförläggning brinner.
Jag skäms.
Minnesgoda läsare vet att jag av tradition alltid skyddar årets första fluga. Jag, normalt en intensiv flughatare, ser denna fluga som ett säkert vårtecken. Först kommer vintergäcken, sen snödropparna och därefter flugan. Stor och fet promenerar den bekymmerslöst upp och ner på den stora fönsterrutan mot hamnen, ovetande om vad som snart kommer att hända. Så fort nästa fluga anländer inleds fas 2 i denna vårliga tradition.
Intensiv jakt och ond bråd död!
Kanske finns det en helt färdig realistisk plan om den nya kryssningskajen. Kanske fattar vi som kritiserar den ingenting. Jag till exempel, har jag missat svaret på min fråga:
Vad ska kajen användas till under de nio månader då inga kryssningsfartyg söker sig till Visby?
Bekanta till mig i Stockholm har sina två vuxna barn kvar hemma. Barnen har jobb men inga egna bostäder. Ingen i familjen mår bra av det här och en intensiv jakt efter bostad har pågått en längre tid. Nu senast i annonser av andrahandslägenheter.
Två rum och kök i Bagarmossen. 18 000 kronor i månaden!
Det är ju bara att glömma. I den avreglerade hyresmarknaden får en bostad kosta hur mycket som helst och det är främst de unga som drabbas. Politikerna pratar mycket om det, men gör just ingenting. 18 000 i månaden!
Sexton år gammal och brevbärare fick jag på nolltid en nybyggd billig centralt belägen enrummare med förstahandskontrakt på Lidingö.
De så kallade marknadskrafterna var inte lika omänskliga på den tiden.
Ett annat exempel på hur dagens ungdomar har det:
Min yngste son blir klar med sina studier när han är 35 år. Vid den åldern var jag tvåbarnsfar och funderade på att skaffa pensionsförsäkring.
En snörvlande influensasjuk kvinna i telefon:
– De friska har tusen önskningar, de sjuka bara en.
Fotbollskillarna på asylboendet i Burgsvik ska nu, efter ett antal träningspass med Hansa-Hoburg, få börja spela på ”riktigt” i DM och i serien. Men för det krävs spelarlicens. Normalt en omfattande och tidskrävande procedur. Jag ringer Svenska Fotbollsförbundet i Stockholm och frågar hur länge en licens dröjer.
– Vi får in 200-300 ansökningar per dag, säger en kanslist.
Jag befarar det värsta. Två månader?
– Så det kan nog dröja närmare en vecka.
Byråkrati när den är som bäst.
Kungafamiljen växer. Den nye, Oscar, blir hertig av Skåne.
–Vi har blivit välsignade, säger morfar kungen.
Slopa kungahuset och bygg om slottet till billiga hyresrätter för ungdomar!
Helt okej för mig att en av lägenheterna välsignas för Oscar.