När jag börjar skriva det här är torsdagskvällen redan sen. Alldeles för sen. I alla fall för en man i min ålder, som vid denna tidpunkt sett Aktuellt, borstat tänderna och lagt sig i sängen och försökt lösa ett korsord, som förmodligen aldrig kommer att bli helt löst eftersom det kräver rätt svar på ”Spela”. Fem bokstäver, börjar och slutar på A.
Normalt har jag nu redan sovit en halvtimme, men just denna kväll är det inte så.
Låt mig berätta varför!
SM i varpa i Eksta inleddes idag. Varpa, vår gotländska nationalsport som är på väg att dö ut. Jag älskar varpa. Tävlingarna, kompisarna, skratten, det eviga ältandet om ”om”. Han, den siste kastaren, som vid 11-11 i avgörande kulan totalmissar, men hans varpa rullar två meter och lägger sig noll (alldeles intill pinnen).
Om inte detta helt otroliga hänt hade ju jag vunnit!
I dag är den genomsnittlige varpakastaren en gotländska man i pensionsåldern och ett svenskt mästerskap är i princip detsamma som vilken inhemsk gotländska varpatävling som helst. Det finns några små ”enklaver” varpakastare även på fastlandet och jag jublar varje gång någon på andra sidan Östersjön vinner ett SM.
Jag får inte jubla så värst ofta.
Så jag har alltså varit i Eksta och kastat varpa. Därefter åkte jag till asylförläggningen i Burgsvik och skjutsade två spelare till Hansa-Hoburgs fotbollsträning. Höstserien börjar på måndag.
När jag flyttade hem till Gotland 1999 skrev jag om den gotländska fotbollen. Jag var inte ett dugg imponerad. Och det har inte blivit bättre. Tränarstaben har blivit bättre, mycket bättre, men inställningen bland spelarna är fortsatt mycket undermålig. Undantag finns.
Men ”mitt” eget lag, Hansa-Hoburg. Sammanlagt fyra spelare (asylflyktingar) vid en träning. Sammanlagt sex, fyra asylkillar, två”inhemska” vid nästa. Drygt tjugo spelare infann sig inte. Många hör inte ens av sig och talar om varför de inte kommer. Några säger att de arbetar, men ofta gör de något helt annat, något betydligt ”ballare” än att träna.
Och där står tränaren, som kört från Visby, och två av hans medhjälpare och försöker göra något vettigt för de spelare som trots allt kommer. Tyvärr tror jag det råder ungefär samma ”anda” i andra gotländska fotbollslag på usel division 4-nivå.
Gotland cirka 57 000 innevånare.
Färöarna, 44 000, slog Grekland två gånger i senaste EM-kvalet.
Vi, Bäl IF, blev svenska mästare i varpa i fjol.
I morgon är vi i final igen. Mot Roma.
Visst låter det mycket häftigare att vara svensk mästare än enbart gotländsk. Men egentligen är det samma sak.