Jag jobbar på Komvux och häromveckan firade vi 50-årsjubileum. Det dukades fram tårtor och elever, personal och gäster köade för att få en bit. Plötsligt hör jag en svensk man viska ”Det är inga dåliga bitar de tar!”. Jag följer hans blick och ser utlandsfödda elever skära upp rejäla bitar åt sig själva. De svenskfödda gästerna anstränger sig för att ta sedesamt smala bitar. Mina damer och herrar, låt mig presentera – en kulturkrock.
Begreppet kulturkrock används flitigt i mitt klassrum. Ska du sätta dig bredvid en okänd människa på bussen? Ja, absolut – om du befinner dig i Asmara. Absolut inte om du tar tian till Hemse. Är det okej att prata jättehögt i telefon så att alla hör? Ja, någon annanstans är det helt okej. I Sverige blir folk irriterade. De tycker att du tar för stor plats. Ska du stänga dörren efter gästerna när de går hem? Ja, i Sverige. I Syrien ska du stå kvar i dörren tills gästerna är utom synhåll. Att stänga dörren direkt betyder att gästerna inte är välkomna tillbaka.
Även i stora frågor sker kulturkrockar. Barnuppfostran och jämställdhet poppar ständigt upp i klassrummet. Varför får svenska barn bestämma över sina föräldrar? Varför visar ungdomar inte respekt för äldre? Hur kan ni skicka era gamla till äldreboende? Varför ska mammor inte vara hemma med barnen de första tre åren? Kan en kvinna verkligen bli pilot i Sverige?
Ju mer vi vänder och vrider på kulturkrockarna desto mer förstår vi varandra. Allt som vi tycker är konstigt eller omoraliskt ska upp på bordet. Och de utlandsfödda eleverna på Komvux får delta i sådana samtal varje dag. De tränar på att se andra perspektiv, försöka förstå. Jag kan bara beklaga att de flesta svenskar inte har samma möjligheter till reflektion.
Det är viktigt att komma ihåg att kulturkrockar sker åt båda hållen. Det är inte de inflyttade som krockar in i vårt sätt att leva och umgås. Det är precis lika mycket vi som krockar in i deras. Och handen på hjärtat, är det så självklart att vi svenskar alltid har rätt? Varför låter vi till exempel våra gamla leva ensamma på äldreboenden? De tog ju hand om oss när vi var små. Är det inte vår tur att ta hand om dem? Ju mer man tänker på det, desto mer skaver det.
Så hur var det nu med tårtbitarna? Jo, i många kulturer anses det trevligt att ta en stor portion när man blir bjuden. Det signalerar tacksamhet. Att ta en liten portion är däremot närmast oförskämt. Ser tårtan inte tillräckligt god ut för dig kanske? Den svenska modellen går ut på att vara blygsam. Man ska icke förhäva sig och tårtan ska räcka till många. Dessutom går man med största sannolikhet på någon diet. För sånt håller svenskar på med. Och det, mina vänner, är också en kulturkrock.