Direkt bakom vårt hus ligger det en skog. Vi kan kalla den för P18-skogen. I den skogen går jag varje dag när jag ska hämta barnet på förskolan. Våra barn leker i skogen och min man plockar svamp. Jag vet ett gäng pensionärer som går sin morgonpromenad tillsammans i skogen varje dag.
Graffitikonstnärer målar de fula pumphusen vackra och ungdomar smygröker och dricker folköl i groparna. Scouterna har byggt upp lägerplats i skogen och både förskolor och fritids besöker den med jämna mellanrum. Det är helt enkelt en skog för alla. Tyvärr även för hundägare.
För någon vecka sedan var jag som vanligt på väg till förskolan när jag, med min barnvagn, på skogsvägen kommer upp bakom en kvinna. Jag noterar att det står en hund av det läskigare slaget en bit fram på vägen och drar slutsatsen att hunden tillhör kvinnan framför mig.
Dock fortsätter hon förbi hunden, utan att ens titta på den och nu blir jag lite orolig när jag inser att jag måste gå förbi en okopplad hund utan synlig matte eller husse. Hunden står och stirrar på mig när jag närmar mig den och så sätter den fart och springer emot mig. Den hoppar upp på mig, hoppar runt mig, morrar och gläfser i mina öron hotfullt.
Sedan får den syn på bebisen i vagnen, som viftar glatt med sina små utsträckta armar. Han älskar ju djur. Då hoppar hunden upp med framtassarna i vagnen och nafsar mot min sons hals. Jag får panik. Skriker på hjälp och försöker ryta åt hunden att gå hem.
Det tar någon sekund innan kvinnan som hela tiden befunnit sig cirka femton meter framför mig runt en krök, visslar i en visselpipa och hunden sätter av. Det var alltså hennes hund hela tiden. Jag ser hur kvinnan snabbt kopplar hunden och sedan sätter hon av. Hon vänder sig inte ens om för att se hur det är med mig, hon har inte ens sett att jag har en barnvagn. Själv står jag ensam och chockad och skakar på min tidigare så trygga skogsväg.
Ni som är hundägare måste fatta att det finns människor som tycker att era hundar är läskiga. Det spelar liksom ingen roll om ni ”vet” att era hundar är supersnälla och aldrig skulle göra en fluga förnär, för det vet inte jag. Och jag blir rädd och det känner hunden.
En anledning till att man inte skaffar hund kan även vara att man saknar intresse för hundar. Det innebär alltså att man inte kan någonting om dem. Och jag tycker inte att jag ska behöva läsa på om hur man bäst försvarar sig mot en attackerande hund, för hundar SKA HÅLLAS KOPPLADE på offentliga platser. FATTA DET!
Jag vill vara trygg i min skog. Jag vill kunna släppa ut mina barn att leka där. Jag vill inte få min bebis väckt av era skräckinjagande monster till hundar och jag vill kunna ta en skogspromenad utan att hamna i chock. KOPPLA ERA HUNDAR!!
jenny_thomasson@hotmail.com