Då är man åter på plats. I Kräklingbo! Och i morgon är det val. Räkna med att politikerna kommer att surra som getingar kring en krossad sirapsburk. Men redan på måndag börjar förpuppningen och sedan är det samma larv, om drygt tre och ett halvt år. GA finns förstås på plats. Ulrica Fransson Ingelmark och Lars Schill bjuder på dagens tidning. Sedan kan du spana in kokosbollar, brända mandlar och träffa gamla bekanta.
Utvecklingen går framåt. Förr stod käringen i farstun och väntade med brödkavlen i högsta hugg. Det vill säga när gubben försenats av en pilsner och ett parti poker på avlöningsdagen. After jobb, som det kallas numera. Vad kan hon hota med i dag? Slå honom i skallen med surfplattan, möjligtvis. Och så har vi detta med fotografering. I dag tar det 1/125 sekund och vi ser den färdiga bilden. Förr kunde det finnas tre semestrar och lika många julaftnar på samma rulle. Åren gick innan den hamnades hos Hans Hemlin . Och sedan uppstod frågan. Vilket år var det nu som mormor i Eke hade den mörkblå klänningen med vita prickar och lingonfärgad kofta, -79 eller möjligen -81?
Jag förundras över hur modet drar fram som en tsunami. Stöter ständigt på tatuerade personer. Män som kvinnor. Och nu snackar vi inte bara kåkfarare och sjömän. Det är inte många år sedan tatuerade individer kunde glömma ”finare” jobb. Inte i dag. ”Jasså du, du tänkte bli fastighetsmäklare och har inte den minsta tribal på armarna? Glöm det!” Och grabbarna knallar omkring orakade. Fan vad det måste klia. Bin Laden-skägg är okej. Orakad, nej! Och så har vi byxorna med supersmala ben. Måste vara väldigt opraktiskt att ständigt ha nyfilade tånaglar och margarin på hälarna för att få på jeansen.
Träningen i Håkans källare fortskrider på ett önskvärt sätt. Mimmi finns alltid i receptionen, ständigt på gott humör. Brukar träna samtidigt som en cool brynäsare med egen kylfirma och en förre detta civilare på P 18. Han känner förstås kapten Ahlgren , Kjell-Åke från Ekeby. Jag nämner honom, kaptenen alltså, eftersom han är en kopia av förgrundsfiguren i TV-serien Våra värsta år. Dessutom morsar jag på en kille från Ardre och en skönlockig spelman. Vet inte namnet på någon av dem. Har redan glömt duschschampot två gånger, men det har stått kvar nästa morgon. Schamponerar för övrigt bara området runt gluteus maximus, för att motverka mögelangrepp.
Min gamle arbetskamrat, Per Wahlby , har hastigt gått bort. Det känns overkligt. Jag träffade honom, tillsammans med Evy , utanför Atterdags bara några dagar innan dödsbudet. Vi har känt varandra sedan 1961. Lika oväntat kom budet om Tecknar-Mickey , mannen bakom det kända Kupangänget. Men som numer återfanns i Korpens cafeteria varje tisdag och torsdag. Nu står hans stol tom.