När det kommer till kritan är jag nog bäst på att göra ingenting. Slappa på stranden har i veckor ersatt fulltecknade kalendrar. Årets sommar har varit en guldko – den här gången inte bara för företagarna i Visby. Det känns som att sol och värme har lockat turisterna ut över hela ön. Det tror jag är en förutsättning om besökssiffrorna ska kunna stiga ytterligare. Musikfester på landet har dessutom lyckats med det som i Visby bara blivit engångsföreställningar. Från Gåsemora på Fårö till "Så mycket bättre" i Burgsvik har vecka efter vecka både turister och bofasta vallfärdat. För egen del njöt jag i det mindre formatet på Ekeby musikfest. Och i morgon bänkar jag mig i kalkladan på Bungenäs: Anna Ternheim ska få förlänga min sommar ytterligare.
Jag älskar Gotland. Martallarna, kalkstenens oändligt grå nyanser, människorna och det mesta som händer på vår ö. Men jag tror att det krävs att vi håller i och styr upp verksamheten. 30 husbilar i vild camping utkörda i terrängen längs en gotländsk kust känns inte ok.
Under fem veckors semester har jag inte varit av kobben. Tillsammans med familjen och papegojan Max har jag kört en sträcka motsvarande Stockholm – Rom, träffat folk och tankat intryck nog att övervintra på.
Lunch på Holmhällar, kändismingel i Lennart och Susanne Thulins nybyggda galleri på Fårö, men längst lever jag på mötet i Österport. Livs levande satt där plötsligt världsartisten Doug Seegers, upptäckt i tv-programmet Jills veranda, med sin gitarr. Fodralet fylldes snabbt med pengar och hans röst steg upp under valvet, högt ovanför oss i den entusiastiska publiken med ståpäls på armarna. Numera har den hemlösa gatumusikern från Nashville Tennessee egen bokningsagent och turnerar världen runt. "It´s a blessing" sa han till mig när applåderna så småningom tog slut. Även för oss lyssnare, svarade jag och la en sedel i gitarrfodralet.
Samma kväll välsignades sjutton pirater med att bada nakna i solnedgången vid strandpromenaden. Trekantiga svarta hattar guppade fram över havet. En bit bort på Strandgatan mötte jag den äldre damen i helt vanliga kläder, men med ett grovt armborst under armen. Jag tänker att pepparspray till försvar ryms lättare i en handväska.
Nu har jag rakat av mig skäggstubben och stuvat undan medeltiden, i väntan på nästa sommar.
Årets upplaga har varit fantastisk, fylld av intryck som gjort avtryck. Hade jag inte haft semester hade jag gett ut ett särtryck med det bästa från sommaren 2014.