Tänker inte tjata om värmen. Alla andra gör ju redan det.
Hemkommen från SM i varpa i Värmland. Det var... plusgrader. Jag kastade sämre än någonsin, men det berodde inte på den intensiva ... den nästan outhärdliga ... pressande ...
Det gick åt h-e ändå!
Det stora samtalsämnet, förutom vädret, var varpans framtid. 56 kastare, mest gubbar, vid ett svenska mästerskap! Det berättades nostalgiskt om en tid när SM lockade 500–600 kastare från hela landet.
Samtidigt i Sunne avgjordes svenska mästerskapen i hästskokastning (varpa med hästskor), som nu är en större sport än varpan! Jag vidhåller vad jag skrev i en krönika 2014.
Sista SM i metallvarpa anordnas 2020.
Multinationella (Swedish Match) köper Gotlandssnus i Roma och lovar att jobben blir kvar på Gotland. ”Yes. Absolutely yes” säger Emmett Harrison på Swedish Match. Kan man lita på det?
Naturligtvis inte.
Klang och folkfest på Stora torget i Visby när Sverige spelade kvartsfinal mot England i VM. Storbilds-TV och 2 500 personer som tittade. Nu har Regionen skickat en räkning till arrangörerna för markhyran på 10 297 kronor.
Ramaskri.
Arrangörer var Svenskt näringsliv, Destination Gotland, Visby centrum, Canal digital, PA-kompaniet samt fastighetsägare och företagare runt torget.
Kirsten Åkerman på Svenskt näringsliv: ”När system och rutiner tar glädjen från människors gemensamma insatser att lösa uppgifter som ger tillbaka till samhället, då behöver systemen och rutinerna ändras”.
Räknat på sammanlagt tjugo sponsorer så får var och en punga ut med 515 kronor (två pizzor och några öl). Eller utslaget på antalet åskådare, 4 kronor (fyra Dumlekolor).
När system och rutiner tar glädje från människors ..?
Varpa, när det finns orientering! Världens bästa sport. Demokratisk, det finns banor för alla, ingen penningkarusell, frisk luft och bra motion för både kropp och hjärna.
För ett antal år sedan deltog jag som arrangör vid en tredagarstävling med över tusen deltagare. När orienterarna åkt hem skulle vi städa.
Vi hittade en pappmugg!
Vågar jag gå med i den pågående dna-jakten på våra gotländska förfäder? Jag som ofta skryter om mitt förflutna med Grodda-spelmännen i Fleringe som största juvelen i släktkronan. För personer (mest fastlänningar) som inte är så insatta i det gotländska, berättar jag gärna att min familjs – jag säger aldrig mina förfäders (1700-talet) – hus nu är museum. Det imponerar.
En sån här undersökning kan naturligtvis rasera en hel del, banditer och andra tvivelaktiga dna-figurer dyker lätt upp. Men ett familjemuseum i Fleringe väger väl tyngre?
Nej, jag klarar det inte!
Gör en paus i skrivandet och går ut i trädgårdslandet. Purjon helkörd. De blivande saltgurkorna är bara tre. Inga bönor. Och även inga av en hel del annat.
Jävlarsförbannadeskitvärme!