Visst finns det ett kvinnligt maktspel
Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Håll alla era tummar att det går bra.
Jag orkar inte laga bil för tusentals kronor.
Orkar. Inte.
Jag hyser ju en lite sjuklig aversion mot försäljare som inte vet vad integritet och privatliv är. Alla de där som hoppar på en antingen i telefon eller på stan.
Men de kan få en att skratta också.
På Bromma flygplats står det några som vill prata betalkort.
I söndags började en person där tala med mig men jag viftade bara med handen och gick förbi.
Då ropade han efter mig: "Jag säljer ingenting!".
Men så bra då, tänkte jag och fortsatte gå.
Jag satte mig att skriva artiklar på en bärbar dator där i avgångshallen och under den timme jag satt där och arbetade hörde jag mannen skrika mer och mer desperat efter folk som bara gick förbi.
Till slut lät han helt vansinnig när han skrek så det ekade i hallen: "MEN JAG SÄLJER INGENTING!!"
Stor humor.
Förra veckan berättade jag om att jag fått ett mordhotmejl.
Denna vecka fick jag ett av de gulligaste mejl jag någonsin fått, det är möjligt att det är ett standardbrev mannen i fråga sprider på My space men det känns genuint: "hello how are you ?????? i hope you are ok and good all time i think you are a queen off your country because your beauty face say that so pure face. If i can choose one girl to take her and fly all world i think i will choose you because you are so beauty girl and so kind".
Man smälter.
Läste i söndagens DN om Pär Ström, integritetsombudsman åt den borgerliga tankesmedjan "Den nya välfärden".
Pär Ström kallar sig antifeminist och har skrivit en bok som heter "Mansförtryck och kvinnovälde".
Han skulle kunna ha flera poänger med sitt resonemang men tyvärr skjuter han skyhögt över målet.
För visst finns det ett kvinnligt maktspel och visst finns det en hel del i kvinnokampen som bör både granskas och ifrågasättas.
Men det blir lite fånigt att jämföra att kvinnor spelar hjälplösa för att få hjälp med att byta däck med att män använder härskartekniker för att utestänga kvinnor från makten.
Självklart borde även dessa omständigheter luftas, men det är inte riktigt samma sak. Det har inte riktigt samma betydelse för inflytande och demokrati.
Och när han berättar att han vid minst fyra tillfällen inte fått ett jobb för att arbetsgivaren uttryckligen sagt att de vill ha en kvinna så tar han det som bevis för att det finns ett mansförtryck.
Det han glömmer är att arbetsgivaren har sagt tack men nej tack till tusentals kvinnor genom åren med motsatt motivering: vi vill hellre ha en man.
Precis som man i åratal kvoterat in män i styrelser och på chefstjänster utan att blinka men säger att det är totalt omöjligt när det gäller kvinnor.
"Vi kan ju inte kvotera in kvinnlig inkompetens på bekostnad av manlig kompetens".
Motsatsen går alltså bra.
Och det är här nånstans Per Ströms resonemang kunde ta en intressant plats i debatten.
Bland annat är det intressant när han talar om den mansfälla som föser in män i en arbetsnarkomanfålla där hem och familj alltid ska komma som nummer två, inte ett.
I valet mellan att gå hem eller jobba lite till vinner oftast jobbet.
Med följden att förhållandet kanske inte utvecklas så där väldigt mycket. Partnern hemma tröttnar på att få ta allt markarbete hemma vid sidan om sitt jobb.
Om skilsmässan sen blir ett faktum är det mannen som förlorar allt det han säger sig ha jobbat för, det som har varit svaret på frågan varför han sliter ut sig: nämligen hemmet och familjen.
Där står han i en liten etta med en handfull underhållsstöd att betala.
Detta kan man mycket väl se som en mansfälla och det skulle vara värt att föra upp i debatten som då med logik kommer att hamna i det som är lösningen på även detta problem: jämställdhet.
Om kvinnorna lät männen ta mer ansvar hemma och männen lät sina kvinnorna göra karriär de också, så vinner båda.
Hur svårt kan de va?