11 februari
Jag, en ensamstående fembarnsfar, har just nu svårt att få tiden att räcka till.
Många som läser det här och inte känner mig tycker nog det är fantastiskt med en man som har fem barn att ta hand om. Ensamstående fembarnsmor, synd om henne, men... En ensam pappa med fem ungar däremot. Beundransvärt!
Fast egentligen är det ju lögn, men ändå inte. Som historien om den svenske biskopen som reste på officiellt besök till påven i Rom. På flygplatsen frågade en journalist vad han ansåg om offentliga bordeller. Biskopen tyckte det var en tölpaktig fråga och avfärdade journalisten med:
-Finns det bordeller här?
Rubrik i tidningen dagen därpå:
Svensk biskops första fråga: ”Finns det bordeller här?”
Lögn. Men sant. Och i mitt fall:
Jag är ensamstående och jag har fem barn. Den äldsta är 50 och den yngsta 26 år. Alla bor på fastlandet.
–
Allt nytt som går snabbare kallas utveckling.
Jag stretar emot så gott jag kan.
--
Ett av mina favoritprogram i TV är Vem vet mest? Jag tycker jag klarar mig rätt hyfsat här hemma i soffan. Någorlunda allmänbildad, bara jag inte får frågor om aktuella musikartister. Och ofta hinner jag inte svara i tid, hjärnan och munnen var bättre synkroniserade förr.
Men jisses så dåliga yngre människor är på geografi! Värst hittills: I vilket landskap ligger Malmö? Svar: Småland!
–
Å, så jag skäms!
Enligt en färsk opinionsundersökning är nu Sverigedemokraterna nästa partiet bland LO-medlemmarna. Sossar och moderater är de som mest lämnar sina moderpartier och går över till SD.
Socialdemokraterna var under hela min uppväxt ett utpräglat arbetarparti som månade om de svaga. I dåtidens klassamhälle i Slite var det lätt för mig att hitta min politiska identitet.
Men nu. S med draghjälp av LO kämpar frenetiskt och framgångsrikt för att ta sig in i den egoistiska mittfåran, där ”man är sig själv närmast” och där det gäller att i första hand ”se om sitt eget hus”. I den gemenskapen finns ingen plats för de svaga.
Jag skäms.
–
I mitt nya enpersonershushåll försöker jag effektivisera köksarbetet. Jag gör storkok. Lagar till exempel minst fem portioner korv Stroganoff åt gången. En äter jag upp samma dag och de fyra återstående fryser jag in. Praktiskt eftersom jag då slipper stå och laga mat varje dag.
Problemet är bara att jag inte hinner äta upp i tillräckligt snabb takt. Just nu är frysen sprängfylld med tidigare storkok, vilket tvingade mig att ställa in helgens gigantiska soppkok på rotfrukter.
Och jag är också glad över att årets första nätfiske inte gav någonting. Jag hade inte ens fått plats med en flundra.
–
Jag har flera gånger skrivit om Visbyitiskan, en tillgjord ”förfinad” gotländska som i huvudsak talas i Visby. Jag tycker den är ful – och onödig.
Nu har den också tagit sig ut till min lilla del av Gotland, åtta mil söder om Visby.
Personer jag känt i många år har, när de pratar med fastlänningar, börjat ersätta typiskt gotländska -e i slutet på verben med ett fastländskt -a. Och samtidigt får de något halvnasalt i själva rösten. Det låter förfärligt.
Och varför, fastlänningarna förstår ju oss ändå?
–
Hade också tänkt skriva om pormaskar och köttbullar, men det får bli nästa vecka.
Signerat Bison