Vintern kom tidigt 1957 med stormvindar och snö
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det fanns flera gotlänningar ombord. Två av pråmarna hade tidigare hämtats från Storugns, Kalkbrott, en från Furillen och en från Bungenäs. Pråmarna hade lämnat Kappelshamn på måndagsmiddagen tillsammans med bogserbåten Oaxen 4.
Vid midnatt natten till onsdagen konstaterade man att alla pråmar fanns med i släpet, men fyra timmar senare var tre försvunna. Då befann man sig i höjd med Hudiksvall, man vände om för att leta rätt på de försvunna och larmade kustbevakningen och sjöräddningen.
Vid 8.30 tiden nästa morgon kom meddelandet från bogserbåten Oaxen att pråmarna påträffats intill Grans fyr. De hade drivit omkring totalt hjälplösa i stormen tills de ankrats för att inväntade assistans. Allt var väl ombord. På ena pråmen var Karl Olsson, Lärbro, skeppare och på en av de andra hade Carlander från Hellvi befälet.
EN ANNAN pråm med betydligt lugnare arbetsförhållanden skeppade lamm i Herrvik. 68 lugnt idisslande lamm väntade ombord på pråmen för byte av transportmedel. De skulle föras vidare med lastbil till sitt vinterkvarter.
I och urlastningen gick behändigt utan stress eller oro. Fåren tillhörde Arvid Jacobsson, Rågåkra i Kräklingbo, och Hans Lindgren, Hugrevs i Gammelgarn.
Djuren hade hela sommaren varit på bete ute på Östergarnsholm som ägdes av de båda fårägarna. Så fort det första djuret tagit sig över bryggan till pråmen eller lastbilen så rusar alla andra efter som på kommando vilket underlättade lastningen.
Fåren och lammen hade gått på holmen hela sommaren, men att låta dem gå där på vintern skulle vara djurplågeri, sade ägarna till den stora skara som kommit som åskådare till lammförflyttningen.
DEN BONDE från södra Gotland som tänt eld på både boningshus och ladugård samma dag som han sålt gården till en annan person häktades för mordbrand och bedrägeri på tinget vid Skogs i Levide i slutet av november. Bedrägeriet skulle ha bestått i att han tänt på för att komma över försäkringspengarna. Försäkringsvärdet för alla byggnader och inventarier uppgick till 106 395 kronor och till detta kom försäkringar för djuren på 2 400 kronor.
Läkaren ansåg bonden bisarr och psykiskt ur balans och uppvisade tecken på tankeflykt varför rätten förordade sinnesundersökning. Mannen blev häktad och åtalad.
BIBLIOTEKET i Eskelhem invigdes i slutet av november 1957.
"Biblioteket skall vara en ljuspunkt, som drar till sig bygdens befolkning och folk skall där känna sig hemma och trivas. Detta är vad vi eftersträvar i biblioteksvärlden".
Detta sade byrådirektör Bengt Hjelmqvist när han invigde det nya biblioteket. Stämningen var både gemytlig och en smula högtidlig när biblioteket invigdes på andra våningen i bygdegården.
Invigningen skedde i Bokens vecka och Hjelmqvist lyckönskade biblioteket vars utlåning under sista tiden stigit väsentligt framför allt beroende på den duktige och energiske bibliotekarien Gust. Jacobsson.
Bäckstädetrion underhöll med musik och Josef Malmström läste Sanningsvittnet av David Ahlqvist, samt dikter av Gustaf Larsson.
Gust. Jakobsson berättade att utlåningen ökat med 30 procent, att bokbeståndet ökat med det dubbla under en femårsperiod och att bokbeståndet inom Stenkumla kommun nu uppgick till 3 500 böcker.Under samma period hade det kommunala anslaget ökat från 4 000 till 11 000 kronor.
Bengt Hjelmqvist sade i en intervju i tidningen att de små avstånden på Gotland var till gagn för biblioteksverksamheten , han gladdes också åt det nya föreningshuset i Visby där stadsbiblioteket skulle få sina nya rymliga lokaler.
Efter en rundresa på södra Gotland gratulerade han också till biblioteket i nya bygdegården i Endre, till det tjusiga biblioteket i Donnerska huset i Klintehamn och han gladdes åt upprustningar på flera håll, han hade uppfattningen att kommunerna på Gotland rustat upp sina bibliotek ganska ordenligt. Norra Gotland hade han ännu inte hunnit inspektera.
Han var också spänd på att få ta del av det försök med bokbil som nyligen startats på Gotland.
EN OMTYCKT konstnär hade utställning på Elverket. Det var Axel Eriksson från Boge som visade upp en samling verk med oljor, teckningar och grafik. Eriksson hade haft två utställningar tidigare och publiken kände väl igen han förkärlek för det ensamma, det må gälla en katt, ett träd, en skorsten eller för det mesta en människa, skriver tidningen. I hans motiv gnistrar det oftast till av fullbordat liv; även om det finns det som är ofullgånget, ansåg recensenten.
"Konstnärens förkärlek för månbelysta figurer med stela vita ansikten härrör utan tvivel från någon personlig problemställning. Hans tavlor behandlar alltid ensamma ting, de isoleras i de stora dukarna av omgivande oformliga färgfält som gör huvudpersonen dubbelt så ensamt och avskilt och i de små av någon vertifikal linje som skiljer sig från en låg linje."
Eriksson hade tidigare enbart sysslat med figurmåleri men hade nu tagit med en samling landskap av färskt datum. Genomgående var den dova färgskalan inte nödvändigtvis oren, med hjälp av grått, blått och blågrönt som förhärskande färger. Recencenten hade fäst sig vid "Strand Tjelders" och "Fiskbodar" som de bästa dukarna. Ett verkigt lyckokast bland teckningarna ansåg han "Lekande katt" vara.
EN TULLARE från Sudret åtalades för att ha kallat en polis för snutdjävel. Han hade gjort sig skyldig till fylleri, missfirmelse av polis, osant intygande och tjänstefel.
Han skulle ha klarerat ut ett par fiskebåtar i Burgsviks hamn men en fiskare anmälde till polisen att tullaren drev omkring i berusat tillstånd på kajen och ställde till med förtret. I tjänsteportföljen hade han en stor flaska vodka.
Fiskaren, som anmälde tullare berättade att denne bjudit på öl och sprit på de fiskebåtar han skulle klarera.
Också besättningen ombord på båtarna verkade berusade, de hade väldigt svårt att ta sig ut från kajen då de skulle lämna hamnen. När tillkallad polis kom sade tulllltjänstemannen: "Du som står ett par lönegrader under mig har väl ingenting att säga till om. En snutdjävul som du kunde ha stannat hemma i Slite."